Extreme Kylskåp Makeover

Hej och välkomna till dagens omgång av Extreme Kylskåp Makeover!


Dagens kylskåps kandidat är ett standard Electrolux halvskåp. Nedan ser vi hur skåpet såg ut efter ha lämnats ensam i ca 6 dagar för en (misslyckad) utlandsresa.

För att fixa till detta sorliga kylskåp behöver man ca 250 kronor och en enkel tur till ditt lokala Konsum. Resultatet lät inte vänta på sid och nedan ser ni resultatet av denna fantastiska förvandling!

Dagens middag blir föresten couscous sallad med en massa tomater och grillad kyckling.

Är så förbannat trött på julmat nu...

Nähä...

Det blir inget Storbritannien för mig i jul... Vi åkte ut till Arlanda tidigt i morse för att se hur läget såg ut. När vi kom fram till British Airways desken var det bara att konstatera att det blir en svensk jul... Vårt flyg var minst fyra timmar försenat om det ens skulle gå. Lyckades vi ta oss till London var det sen omöjligt för BA att hjälpa oss, vi fick ta oss fram bäst vi kunde. I och med vi skulle till en av kanalöarna var det inte läge att ta en bil eller tåg... Och att boka om gick inte, alla flyg var knökfulla så missade vi vårt andra flyg från Gatwick så var det kört, jul i inrikesterminalen på Gatwick hägrade...

Inför det bistra läget insåg vi fakta, att ge sig av till London och riskera att fastna med alla andra ca 40´000 strandade passagerar i London var inte värt risken.

Så, god jul på er och fan ta all jävla dimma!

God Jul

Nu åker jag bort över jul (förhoppningsvis, håll alla tummar....) och har ingen dator på ett tag. Ha en riktigt skön jul så ses vi efter skinkan.

God Jul!

kanske borde förklara

Jag är ett JÄTTESTORT Harry Potter fan...åhåh....längtar!

Stoppa pressarna!!

Sista Harry Potter boken kommer att heta....

Harry Potter and the Deathly Hallows

in i dimman...

Fan! Fan! Fan! Jag ska flyga över till Storbritannien i morgon bitti och vad tror ni pågår där? Jo, dimma! Massor med tjock, fet dimma som gör att flyg ställs in, köerna är enorma och jag kanske tvingas fira jul på Gatwick Airport... Vet inte om jag vågar åka i väg? Tänk om vi tar oss till London men inte vidare med vårt andra flyg? Jag har ingen lust att fira jul i inrikesterminalen på Gatwick Airport!!
Och väderprognosen för fredag, lördag och söndag är bara DIMMA och dålig sikt...buuuuhuuuu!!

Edit: Åhå...jag sitter här på jobbet och har ont i magen. Jag avskyr sånt här, jag vill så gärna åka över! Jag har sett fram emot det hela hösten och så blir det så här! British Airways har ställt in ALLA sina inrikesflyg i dag och risken är rätt hög att det blir precis likadant i morgon och då vågar vi ju inte åka! Tänk om vi tar oss till London men inrikesflyget vi ska med ställs in? Och vi skulle vara borta så kort tid och om vi inte kommer i väg förän på lördag eller söndag är det nästan meningslöst för vi ska åka hem igen på onsdag...

Och ingen julgran har vi och ingen julmat och ingen julstämning och allt är bara skit. :(

mardrömmar...

Jag har i bland en mardröm om nyfödda småbarn. Den går alltid ut på, i lite olika utformningar, att jag nyss fått barn och måste ta hand om ungen för att pappan (den jävlen) inte finns med i bilden.
I drömmen är det alltid jättejobbigt att ha hand om ungen, jag vill faktiskt egentligen inte ha den men är tvingad att ta ansvar för den för att jag inte har något annat val.
Jag vaknar alltid med ångest och kallsvett och sen en stor lättnad när jag inser att det bara var en mardröm och att det inte finns något läskigt småbarn som kräver all min tid.

Vad säger amatörpsykologerna om den?

Min egen tolkning är att jag antingen hatar barn rakt av (vilket faktiskt inte är sant även om jag tycker de är rätt jobbiga), eller så är jag livrädd för att tvingas göra något som jag inte vill göra (väldigt sant) och bli bunden med ensamt ansvar för något så stort som ett småbarn. Men att vara rädd för det är fullkomligt absurt när man är singel och hela kittet med småbarn och familjeliv är vääääldigt långt borta. Så varför dras med mardrömmar om läskiga småbarn och "ensamma-mamman-syndromet"?

Favorit i repris!

Här kommer det igen: Dagens Kylskåp!

Ingen julmat här inte...

Nu vänder det...

Vet ni, i dag går solen i Uppsala ner 14:44. Men i morgon går solen ner 14:45. I natt vänder det! Nu är vi så långt bort från solen som vi kan komma men i morgon är vi lite närmare. Och om en månad, den 20:e januari, då går solen ner 15:33 så på en månad blir det hela 48 minuter ljusare.

Det ni!



Nörd? Jag? Inte alls...

Obehaglig julefrid

Jag har just sagt hej då till min bror. Han och flickvännen åker till Thailand i morgon och blir borta över jul och nyår.

Det påverkade mig mer än jag trodde det skulle, att säga hej då till lillebror när han åker till Thailand igen.
Jag minns alltför väl förra gången de var där.

De kom nästan inte hem igen.

Venedig...

Klagan har lagt upp en bild från Venedig som jag kände igen så jag var tvungen att lägga upp en egen bild från Venedig, tagen tvärtemot hennes, tror jag...

Intresseklubben antecknar

Det här är ju ingen modeblogg och jag lägger aldrig ut "dagens outfit" (även om jag borde göra det i dag för jag köpte just ett par så snygga skinny fit jeans).

Så istället för "Dagens Outfit" så får ni:

Dagens Kylskåp!



Syns det att jag är singel eller...

Sommarlängtan...

I detta mörker när det inte ens finns is att åka på längar jag något så fruktansvärt efter sommaren. Därför har jag lagt den här bilden som bakgrund på min dator här hemma. Den är tagen en av de där riktigt varma dagarna i början på juni i sommras. Bara vetskapen att det kommer att bli så igen får mig att överleva mörkret.

På torsdag vänder det...

Why are all the good ones taken?

Edited...

The Long Blondes igen

Ser man på, så trendig och rätt man är. Nu spelar Pop Non Stop i P3 The Long Blondes låt Once & never again.

The Long Blondes

Jag har aldrig lagt ut musiktips på bloggen men jag hörde ett band från Sheffield i går som jag tyckte lät så jäkla bra att de borde uppmärksammas.

The Long Blondes är på gång att bli ordentligt hypade i Storbritannien och deras debutalbum, Someone to drive you home, som kom i november har hyllats ordentligt och de jämförs med Kaiser Chefs och Franz Ferdinand. Jag tycker de låter som om tjejen från Sissor Sisters skulle sjunga duet med Franz Ferdinand.


The Long Blondes - Someone to drive you home

julfest

Nu låter jag som
Silverfisken men det var fest på byrån i går.
Vårt kontor i 1800-tals huset hade gjorts om till Fanny och Alexander av kontorets julfascist med ett fantastiskt resultat. Allt var perfekt ända ner till julgranen som vi lånat från fotostudion i kontoret under oss. Två kom vi därifrån och då hade flaskan med whiskey tömts (dock inte av mig). Jag höll nästan mitt "ett glas vin och sen mineralvatten" löfte. Tre glas vin blev det och sen drack jag nog två liter vatten under kvällen, julmat gör mig så törstig och bättre blev det ju inte av att det var så varmt i lokalen hela kvällen.
Att öppna fönstrena gjorde knappat någon skillnad, när jag kom hem vid halv tre var det 11 grader utomhus...och det är en dryg vecka till jul. Vi kanske ska ta och slå ihop jul och midsommar? 11 grader och regn kan ju lika gärna vara en svensk sommarkväll.

Två julfester avklarade, två kvar.

Julklapp!

Jocke Berg, sångar i Kent och en av mina allra största idoler sa följande i forumet på deras hemsida i dag:
"För övrigt är de sånger vi åkte hem med från Allaire de bästa vi någonsin gjort."

Skivan kommer nästa höst och jag vet inte hur jag ska klara av att vänta!

Live ljud!

Och de sänder ljud live också!! Jag hör NASA snacka med Christer i rymden! De tar foton av varandra låter det som... (upptäckte ljudet när jag slog på högtalarna...)

Rymden live!!

Jag sitter och kolla på LIVE webb-tv från rymdstationen ISS. Faktiskt real mother fucking LIVE bilder! Från en RYMDSTATION 400 kilometer upp i RYMDEN ner i min lilla dator med mitt lilla Glocalnet bredband! Jag kan se Christer Fugelsang flyta omkring i tyngdlöshet och snacka med sin kollega och göra sig redo för sin första rymdpromenad! Och det är LIVE! Det är så förbannat häftigt att jag inte riktigt vet hur jag ska smälta det. Fatta att vi kan sitta hemma vid datorn och kolla på live bilder från rymden?!

Nu dök det upp en sån där karta man ser i flygplan på långflygningar som visar att ISS nu befinner sig någonstans över Centraleuropa.

Det här är så coolt!! :D

Den där populära leken...

Det finns ju den där populära leken när man låter sin mp3 spelare svara på ett gäng tunga frågor genom shuffle funktionen. Jag gjorde den för någon månad sen men jag är uttråkad i dag så mi älskade iPod Nano får leka spådam i dag igen.

Will it be ok? White Wedding - Billy Idol (HA! Inte om jag får bestämma!)
How are you feeling today? Dom Andra - Kent
How do your friends see you? Streets of You - The Deportees
Will you get married? I'm a slave 4U - Britney Spears (ska man tolka det som ett JA eller?)
What is your best friend's theme song? The Great Salt Lake - Band of Horses (tror inte det..)
What is the story of your life? Babylon - David Gray (de här svaren stämmer verkligen ovanlit dåligt i dag. Tror min iPod har en dålig dag)
What was high school like? Saker man ser - Kent
How can you get ahead in life? One - U2
What is the best thing about your friends? Raspy Shit - Pharell
What is tonight going to be like? Macro - Depeche Mode (eh....)
What is in store for the remainder of this weekend? Damaged People - Depeche Mode (det bådar ju inte gott...)
What song describes you? Supersonic - Oasis (Det vore coolt!!)
To describe your grandparents? Amie - Damien Rice
How is your life going? Back to the ground - Jamie Cullum (oj då!)
What song will they play at your funeral? Twisted Logic - Coldplay (jag kanske dör i en freak accident med en ironisk twist?)
How does the world see you? Numb -U2 (inte bra...)
Will you have a happy life? El Viento - Manu Chao (men vad fan! Jag vet ju inte ens vad det betyder!) Edit: jag slog upp det, det betyder "the wind" och det var ju inte särskilt förtydligande!
What do your friends really think of you? Heart of Mine - Norah Jones (nämen...vad fint!)
Do people secretly lust after you? Speed of Sound - Coldplay
How can I make myself happy? Feel the silence - Goo Goo Dolls (eh?)
What should you do with your life? Thirteen - Wilco (otur eller?)
Will you ever have children? Shoot the moon - Norah Jones (tydligen inte..)

Ok, överlag en rätt kass spådom! Jag tror jag behöver fler artister och färre låtar i min iPod...

Here's the season to be merry...

Förlåt mig om jag inte bloggar så mycket den här veckan men jag har lyckats boka in inte mindre än fyra julfester. En är redan avklarad, på konsultbyrån i går kväll, sen är torsdag, fredag och lördag inbokade. Sen ska jag hinna träna på mitt spinningpass någonstans där i mellan och sen måste jag köpa julklappar och födelsedagspresenter innan fredag (där gick mina luncher). Nästa vecka är, ironiskt nog, lugnare.

Återkommer.

inget disco

En låt som definitivt inte får mig att kontorsstolsdansa är Ludacris och Pharells "Moneymaker" (som P3 just spelade).

Jag gillar verkligen inte den sortens hiphop med texter som porrnoveller.

Ett smakprov:

Be thankfull that Pharrel gave you something to bump to
Luda - I'm at the top of my game
You want my hands from your bottom to the top of your frame
And I - just wanna take a little right on your curves
And get erotic giving your body just what it deserves and
Let me give you some swimming lessons on the penis
Backstroke, breaststroke, stroke of a genius
Yepp call me the renissance man get up and
I stay harder then a cinderblock man
Hey I;m just a bedroom gangster
And I've been meaning to tell that I really mus thank ya when you shake your moneymaker.

Lider hela hiphop världen av kollektivt peniskomplex? Jag har ingen annan förklaring till varför det alltid ska rappas om dyra bilar, brudar med tits n' ass som bara vill suga av grabbarna i viden, allt blingbling, dyra diamanter, dyr champagne, private jets allt annat de visar upp i sina videos (videos? videoer? videorna?) och texter.

Jag finner ingen annan förklaring att de alla har snoppar som jordnötter, varför skulle de annars visa upp alla sina penisförlängare?

Och porr. Vill jag ha porr kan jag hitta det själv på nätet, tack. Och det kommer inte vara i form av Ludacris slemmiga rappande...

Kontorsstoldans

När P3 spelar "I don't feel like dancing" med Sissor Sisters kan jag inte sitta stilla. Jag kontorsstolsdansar för fullt och mina kollegor har mycket kul åt mitt privata disco.

Jag tror världen skulle vara bättre med mer glad discopop åt folket.

Baciller...

Jag brukar inte nojja över baciller, virus, bakterier och allt annat som far omkring. Om jag får säga det själv är jag rätt laid back vad det gäller allt sånt, att gå på allmänna toaletter gör mig inget och vinterkräksjuka har inte oroat mit särskilt.

Tills nu. Normalt sett är vi sju stycken i vårt lilla kontorslandskap, nu är vi två. Resten? Två vinterkräksjuka, två förkylningar, en influensa. Dessutom under hösten har alla på kontoret utom jag haft minst en förkylning, sen är det två fall av vinterkräksjuka och tre influensare.

Peppar, peppar, ta i trä men jag har inte varit sjuk. Än. Det finns liksom en anledning till varför jag just tvättade händerna två gånger efter toabesöket. Hela kontoret är en smitthärd och överlever jag helgen utan att bryta ut i en kombinerad vinterkräkinfluensaförkylning ska jag tacka alla högre makter.

Tyvärr inser jag att risken är överhängande för att jag kommer att bli sjuk precis till jul när jag ska flyga ut i Europa. Planet kommer inte kunna landa för jag sitter inlåst på flygplanstoaletten med akut ni-vet-vad...

Så på lunchen ska jag gå ut och köpa en handkräm för mina händer kommer att tvättas ofta framöver!

flashback

Edited...

Annika Lantz

Jag är som bekant inget större fan av Carolina Gynning. Man skulle faktiskt kunna säga att jag måste sitta på händerna för att hindra mig själv från att slänga ut tv:n genom fönstret när hon dyker upp i "Förkväll". Hennes röst skär genom märg och ben och ger mig akut gåshud.

Men, jag har upptäckt någon som är ännu värre för mitt interna system.

Annika Lantz.

Jag sitter här på jobbet och lyssnar på P3 och konstaterar att mysteriet med hur Annika Lantz lyckats bli så populär är i klass med Bermudatriangeln, Atlantis och Linda "ingen tar mig på allvar" Rosings intellekt.

Varför fnittrar hon så mycket? Och varför alla högljuda utbrott där hon nästan skriker in i mikrofonen? Det låter som om hon har tre utroptecken efter varje mening.
Hej, jag heter Annika Lantz!!! I dag ska vi snacka om stringtrosor och prinsessan Lillian!!! HAHAHAHAHAHA!!! Och Filip och Fredrik kommer hit!!! HAHAHAHAHAHA!!! Ylva!!! Tror du Filip och Fredrik har stringtrosor!!! HAHAHAHAHAHAHAHAH!!! Tror du prinsessan Lillian har stringtrosor!!! Under långklänningen!!! HAHAHAHAHA!!!

Bilister på Kungsgatan bör se upp, det kommer laptop genom ett fönster snart...

Fem uttryck jag använder för ofta...

...när jag är förbannad:

Ah for fuck's sake!

Helvetes jävla skit!

Men vad i helvete!

Fuck off!

Biljävel!

Reality check

I går var jag ute på lunchen med en kollega och strosade i lite affärer. På väg tillbaka till kontoret gick vi bakom en tjej som var av den sorten som man omedvetet stirrar på och tänker "Hur kan hon se ut så? Hur kan hon tillåta sig själv att se ut så?". Hon vägde minst 200 kg, håret var ovårdat och flottig i hästsvans, byxorna var säckiga runt benen och uppfransade runt skorna. Kappan var plastigt blank men såg ny ut, armarna på tröjan för långa och dolde hennes händer. Hon vaggade fram och det syntes att både knän och höfter hade tagit stryk av vikten hon släpade på.

När vi kom fram till övergångstället stod min kollega mellan mig och tjejen. Jag sneglade på henne från sidan. Hennes hy var oren och gropig av acneärr, mörka ringar under ögonen och hela hennes hållning vittnade om ohälsa och dysterhet. Hon vände på huvudet och mötte min blick i en halv sekund, jag kände igen henne och hon kände igen mig. För tio år sen gick vi i samma gymnasieklass men hon var inte med på återföreningen. Jag förstår varför.

När jag sen tänkte på hur hon ser ut i dag och hur hon såg ut då inser jag att om hon varit lite lagom rund, inte nödvändigtsvis smal, välklädd, välvårdad och med en stolt hållning hade jag blivit mer förvånad. När vi gick i gymnasiet var hon avvikande. En av de där berömda barnen som inte passar in. Hon gick alltid i samma svarta jeans, en vit långärmad tröja och en svart t-shirt med Metallica motiv, och så det långa smutsblonda håret som hon alltid hade över ögonen. Redan första dagen i nya gymnasieklassen satte hon sig längst bak och vägrade svara på vad hon hette. Efter halva lektionen rusade hon ut i tårar, skrikandes att det blev precis som förr. Ingen förstod henne och ingen hade väl egentligen lust att göra det. Hon blev, vad jag vet, inte mobbad även om hon nog hade svårt att få vänner.

Hade hon varit smal, framgångsrik och lycklig idag hade jag blivit förvånad. Hon blev nog det vi alla förväntade oss att hon skulle bli.

Tillbaka vid övergångstället funderade jag på om jag borde hälsa? Säga "hej, hur är det med dig? Vad gör du nu för tiden?". Av två anledningar kunde jag inte, det var så uppenbart att hon inte mådde bra, att hon inte hade ett jobb, att hon antingen var på väg utför eller just varit på botten och sakta var på väg upp igen. Jag kunde inte hälsa för att jag inte ville utsätta henne för att behöva förklara för någon hon gick i skolan med för tio år sen hur hon misslyckats med sitt liv, en total fucking främling.

Men jag sen kunde jag inte hälsa för jag är, trots alla goda föresatser, socialt betingad att avvikande människor ska man undvika. Snegla på i smyg, förfasas över, undvika för man vet ju aldrig var de har varit. Och hon är fortfarand avvikande. En person man inte sitter brevid på bussen, någon man undviker. En person jag gick tre år i skolan med vill jag inte hälsa på i dag för att jag är bokstavligen rädd för att bli smittad.

En människa faller långt på tio år men jag gick tillbaka till vårt fina kontor i 1700-tals huset. Drack kaffe med skivbolagsdirektören medan han berättade om kända svenskars alkoholproblem.

Tack Blogger...

Jaha, men titta vad fint det gick att skriva om el i inlägget från i går kväll. Man kanske ska vara tacksam över att rubriken fick vara med i alla fall?

Jävla bloggercrap.

Anledningen till att inlägget nedan heter "El" är att när jag kom hem i går kväll hade jag ingen sån. Igen. Samma sak som i söndags, svart i några lägenheter medan andra hade sådan lyx som varm mat till middag och lampa i duschrummet. Och eftersom jag kom hem blöt, kall, trött och hungrig efter träningen var saker som spis och lampa i duschrummet rätt viktiga saker. Men man har ju en snäll mor som bor inte alltför långt bort så jag ringde henne och sen bodde jag hos päronen i går kväll. Där skrev jag det misslyckade inlägget nedan. Som blogger tydligen inte ville ha.

Nu hoppas jag verkligen att Vattenfall behagar ha fixat problemet, jag talade med en, faktiskt, jättetrevlig dam på Vattenfall och hon sa att elen hade kommit tillbaka vid 11-tiden i går kväll och vad hon kunde se hade el-killen stannat till 01 och jobbat på problemet. Så man får väl hoppas han inte var för trött för att göra ett bra jobb.

Man är ju så oerhört sårbar när man bor i lägenhet. Man har ingen vedeldad spis direkt, ingen batteriradio. Man kanske skulle investera i ett spritkök så nästa gång elen går kan jag gå ut på gården och värma lite mat i alla fall. Alternativt åka över till sushibaren och köpa med mig 12 bitar av den bästa sushi man hittar utanför Japan (det är sant, min lokala sushibar är bäst i världen).

Nu måste jag faktiskt skriva i hop en pressrelease om ett rätt ointressant ämnen så jag tror inte någon tidning är dum nog att publicera den.

El

Klaustrofobi

Jag har lite klaustrofobi, cellskräck. För det mesta har jag den under kontroll och utmanar mig själv att åka hiss för att behärska paniken. För det är ju inget farligt att åka hiss. Eller hur?

Elen försvann plötsligt i min lägenhet i går kväll och det blev helt svart. Men ute i trapphuset lyste det fortfarande och mina grannar hade el, jag ringde på och frågade. Så det är väl någon propp som gått hos mig. Trodde jag. Och tog på mig jackan för att springa över gatan och köpa proppar (hade inga hemma så klart). Klev in i hissen, som för en gångs skull stod på min våning, och tryckte på knappen. "Klick" sa det när hissdörren låste sig. Men sen hända inget mer...

Total skräck.

Min. Allra. Värsta. Mardröm.

Dörren gick inte upp, hissen rörde inte på sig, jag hade ingen mobiltelefon på mig och det är söndag kväll. Paniken steg snabbt. Jag tryckte på varenda knapp på paneln och höll inne nödsignalklockan hela tiden.
Plötsligt började hissen sakta, sakta, sakta röra sig neråt mot andra våningen. Det tog mer än 10 minuter för den att ta sig ner ett våningsplan och när den stannade och världens mest efterlängtade "klick" hördes for jag ut genom dörren och ut i trapphuset.

Tror ni jag haft mardrömmar i natt eller?

När el-killarna kom sa de att ett reservaggregat slagit på efter några minuter och det tar ner hissen till närmsta våningsplan. Två timmar tog det innan elen var tillbaka. Jag är jävligt tacksam att jag slapp sitta i hissen hela kvällen.

Statcounter

Jag har Statcounter inlagt på bloggen men den verkar ha gått i strej de senast dagarna...trots kommentarer så hävdar den att 0 personer varit inne på bloggen. Lilla Stattis, det stämmer inte. Vad jobbigt allt blev nu, nu måste jag ju ordna det också!

Önskelista

Vill ha, vill ha, vill ha....
De senaste dagarna har jag fått införa surf-förbud på mig själv på www.apple.se. Jag är så grymt sugen på den nya iPod nano 8G. Jag har en liten älskling sen tidigare, en svart 2G Nano, men det där ha-begäret alltså. Det är svårt att stå emot. Min iPod funkgar ju utan problem och varför skulle jag behöva 8GB? Dessutom vill jag köpa en digital systemkamera för att min vanliga systemkamera gör mig frustrerad och min lilla "turist" digitalkamera är inte bra nog. Och sen vill jag väldigt gärna åka till Japan i maj och hälsa på min kompis. Och sen behöver jag snart en ny dator och de är ju inte gratis de heller...Så en ny iPod går helt enkelt inte att få. För om man väger en ny dator mot en ny iPod vinner ju datorn. Och väger man en två veckors resa till Japan, once in a life time grej, mot en ny iPod så vinner ju resan (dessutom borde jag kunna köpa alla dess tech prylar mycket billigare där så bara det är ju ett bra argument). Men det är svårt, svårt, svårt att stå emot. Där av surf-förbudet.

Inte mycket blogg

Det blir inte mycket bloggande i dagarna. Jag sitter vid datorn men jag är djupt försjunken i mitt sprillans nya nördprogram, MixMeister Express 6. Jag köpte det härom kvällen och håller nu på och går igenom hela min skivsamling i jakt på de perfekta låtarna till mitt spinningpass. Bpm ska pitchas perfekt, längden ska justeras, övergångarna mixas rätt och låtarna ska ligga i rätt ordning för att skapa ett bra pass. Det är rätt mycket pill och det är så jävla kul!

Men det tar all min tid så bloggen får vila. Fast jag hade ett inlägg på lut om en blåst liten fjortisbrud som cyklade till skolan i morse med musik i öronen och huvan uppe. När jag skulle cykla förbi svänger hon plötsligt ut mitt framför mig utan att ens titta bakåt. Jag blir utknuffad i vägbanan framför en bil som lyckas tvärnita en halvmeter framför mig. När jag vrålar "jävla idotunge!!" efter henne hör hon ingenting. Asföbannad cyklar jag i fatt henne och knackar henne bestämt på axlen och skäller ut henne tills bilföraren kommer fram och tar över utskällningen. Jag har aldrig sett någon få av sig mp3-spelaren så snabbt.

Bannlys fjortisar.

Total trötthet

Oj. Jag visste att träningslägret skulle bli tufft men att nio spinningpass på fyra dagar var så jobbigt trodde jag inte. När jag kom hem i går var jag inte alltför trött men i dag tycks kroppen ha gett upp. Jag är så förbannat trött och vill bara gå hem och lägga mig. Ska dra mig från jobbet om någon halvtimme.
I fyra dagar har jag varit isolerad på en kursgård någonstans i skärgården. Allt jag gjort är träna, äta och sitta på föreläsningar. Man sunkar omkring i mjukisbyxor och träningskläder som stinker allt mer svett för var dag. Jag hade med mig alla mina träningskläder men det hjälpte inte. Det ligger en stor hög svettdrypande kläder hemma i lägenheten och jag har en date med tvättstugan i kväll. Under fyra dagar har jag gjort av med lika mycket underkläder som under en vanlig två veckors period.
Nu ska jag samla musik, massor med musik, alla tips på cool musik uppskattas. Vilken musiksmak som helst och vilken takt som helst, bara det är tung, cool musik som man måste stampa takten till.

Så om ni kan jobba på det så får ni ursäkta mig, jag ska gå i koma i ett hörn här borta....

Tillfälligt avbrott igen

Det har varit dåligt med bloggandet i veckan. En del beror på att jag haft mycket att göra, en del beror på att jag har dåligt med inspiration. Ju mindre jag har att göra på jobbet, ju mer har jag tid att fundera på bloggen.

Och nu blir det tillfälligt avbrott igen. Jag ska på träningsläger i helgen och återvänder en bättre människa (om än mycket tröttare) på söndag kväll.

Trevlig helg

40 minuter senare...

Så, 40 minuter senare kom jag faktiskt fram till Glocalnet. Tror ni muppen i andra änden kunde hjälpa mig? Nej, naturligtvis inte! Han hänvisade mig till ett annat företag för trots att jag köper antivirusprogrammet från Glocalnet så är det inte de som kan hjälpa mig med det envisa lilla virus som fastnat i min dator. Detta för honom fullkomligt självklara fakta stod ingenstans på hemsidan eller i virusprogrammets hjälpsektion. Så jag ringer det andra företaget. Tror ni de har öppet? Nej, naturligtvis inte, de har bara öppet mellan 8-17 på vardagar så att sitta hemma vid datorn och få hjälp kräver tydligen att man tar ut en semesterdag från jobbet!

Tack som fan Glocalnet, för att ni slösat bort 40 minuter av mitt liv!

Telefonkö...

Jag sitter i telefonkö till min bredbandsleverantör. Samtalet har pågått i 7:13 minuter. Jag har plats av 32. Jag började på plats 34. Undrar hur lång tid det här kommer ta? Har de bara en person som svarar i supporten på helgerna eller?
Nu har jag plats 30. Efter 9 minuter i kö. I vanliga fall ringer jag från jobbet, kön är alltid kort då. Det här är bara löjligt...

Det finns ju en populär blogglek som cirkulerar runt nu som går ut på att man sätter sin musikspelare på shuffle och så blir låtarna svaret på frågorna nedan. Eftersom jag inte har så mycket annat för mig nu när jag kommit hem från min kompis, fullproppad med meze, pitabröd och rött vin, tänkte jag göra det nu.

Will it be ok?
Dtla - Gary Jules (den heter så, det är faktiskt inte felstavat...)

How are you feeling today?
Sunday Circus Song - The Cardigans

How do your friends see you?
Party Time - Phoenix

Will you get married?
Little Girl Blue - Janis Joplin (det där skrämde mig...)

What is your best friend’s theme song?
Angel in my dream - Cuzin D

What is the story of your life?
To be gone - Anna Ternheim

What was high school like?
American Anything - Soulfound

How can you get ahead in life?
The long way home - Norah Jones

What is the best thing about your friends?
Life on Mars? - David Bowie

What is tonight going to be like?
Beautiful Day - U2 (ok...)

What is in store for the remainder of this weekend?
Ballad of Billy Jo McKay - Shawn Mullins (jag hoppas verkligen inte det, killen snor
sin alkohlist farsas bil och kör mot en säker död i den amerikanska södern...)

What song describes you?
The Letter - James Morrison

To describe your grandparents?
Je Ne T Aime Plus - Mano Chao (jag tror det betyder nåt i stil med "jag gillar det inte längre"? Men min franska är lite rostig)

How is your life going?
Not a Sinner nor a Saint - Alcazar

What song will they play at your funeral?
Little Fish - Cuzin D

How does the world see you?
12:51 - The Strokes

Will you have a happy life?
Shoot the moon - Norah Jones

What do your friends really think of you?
Hollow - Hem

Do people secretly lust after you?
21st Century Kid - Jamie Cullum

How can I make myself happy?
Jackson - Hem

What should you do with your life?
All along the river - Black River Band (ska jag mönstra på en flodpråm eller?)

Will you ever have children?
Drive-In Saturday - David Bowie (ska det tolkas som ett ja elle...?)


På det hela taget var det nästan lite kusligt att göra det här. Är det här 00-talets kaffesumpsspådomar?

Svamphus?

Varje dag cyklar jag förbi en ödetomt på väg till jobbet. I morse var det fortfarande en ödetomt. I kväll när jag cyklade hem stod det ett fyra våningar högt hus där. What the fuck?! Hur?! När?! Jag förstår INGENTING! Huset var alltså fyra våningar högt, som huset som står på tomten brevid, och hade ett tak som inte var helt klart och var ett helt riktigt bostadshus. Det stod en lyftkran på tomten och det var uppgrävt runt omkring. Men allvarligt, kan man bygga ett helt fyra våningars hus på nio timmar?!
Jeez...

Du och jag Döden

Det är officiellt. Jag är döende. Om lite mer än två månader fyller jag 30 och i morse hittade jag mitt första gråa hår. Det var ganska långt och har gömt sig inne vid tinningen länge nog för att växa till sig ordentligt. Det var väl egentligen inte "grått", snarare rödblont, men många toner ljusare än min vanliga mörka kopparfärg (nej, jag har inte glömt att bättra på rötterna, mitt hår rött, rött, rött av naturen och faktiskt helt fantastiskt jäkla vackert om jag får säga det själv). Jämnfört med resten av håret såg det helt vitt ut och det var helt klart grövre än de andra hårstråna.

I några minuter hade jag ett litet trauma vid spegeln medan den mer förnuftiga delen av min hjärna försökte övertala panikcentrum att man inte alls är gammal bara för att man hittar ett grått (ljusare) hårstrå. Panikcentrum lät sig övertalas så pass att jag kunde ta mig till jobbet men väl där tog det över igen och jag letade frenetiskt fler hårstrån i spegeln på toan. De ljusa slingorna i luggen som sitter i sen sommarens salta bad i Medelhavet såg plötsligt mycket hotfulla ut. Tänk om de är gråa hår i babystadiet?

Jag måste köpa hårtoning i kväll...bara täcka lite...jag är inte trettio än!

Tillbaks i stan

Nu är jag tillbaka i stan igen. Swebuss Express är mitt nya hatobjekt. Bussen gick visserligen i tid men föraren kompenserade det (?) genom att köra i 150 hela vägen ner till Örebro. På vinterväglag. Jag har hört alldeles för mycket om Swebuss kassa däck och bromsar för att känna mig bekväm när bussen kör om en hetsig stockholmare i Audi på raksträckan utanför Västerås. Med möte. Jag satte mig längst back med någon sorts idé om att när vi kraschar så borde det vara den säkraste platsen. Sen upptäckte jag att bussen inte hade några säkerhetsbälten och jag funderade på om det kunde vara värt att kliva av i Västerås och ta tåget resten av vägen. Men jag överlevde. Och jag överlevde mitt första besök på ett dagis på över 25 år, om jag överlever attacken av dagisbaciller återstår att se. Dagisbaciller är lika lömska som Swebuss. Men jag har köpt någon sorts naturmedel på Apoteket och jag hoppas att de håller vad de lovar. Någon som vet om röd solhatt verkligen stoppar upp förkylningar?

Nu ska jag äta en vitlöksklyfta och honung (inte samtidigt) för en kompis sa att det var jättebra skydd mot dagisbaciller.

Tillfälligt avbrott

Nu ska jag i väg utan dator i några dagar så vi ses väl nästa vecka eller nåt.

Trevlig helg!

Your Inner European is Italian!

Passionate and colorful. You show the world what culture really is.

Who's Your Inner European?

Jag fattar ingenting...italienare? Jag är svensk, finsk, engelska och irländska men italiensk?

Och tack för tipset!

kryp

Jag känner en man som slår sin sambo. På en fest för några år sen var vi flera stycken som såg hur han slog henne över käken med knytnäven. Det var inte första eller sista gången. Jag känner dem inte alls egentligen, bekantas bekanta, men några av deras närmare vänner försökte få henne att lämna honom och några av killarna gick på mannen och lät honom förstå att de på inga sätt accepterade vad han höll på med. Vad jag vet hjälpte det inte, så vitt jag vet är hon fortfarande hos honom och jag rör mig inte i samma kretsar som dem längre.

Men mannen i fråga gör karriär, då och då dyker han upp i media och kommenterar olika företeelser. Han sitter där i kostym och slips och gör utlåtanden och har proffsiga åsikter. Han är ung men kommer säkert att ta sig upp i samhällets hierarki och bli välkänd inom sitt område.

Respektabel. Men han slår sin sambo. Varje gång jag ser honom i tv-rutan eller som bild by-line i tidningen tänker jag på det. Du slår din sambo.

Jävla kryp. Tar du dig upp i maktposition ska jag sänka dig. Du ska få löpa gatlopp i varenda tidning med mediadrevet i hasorna. Få stå till svars för varenda misshandlad kvinna i Sverige. Representera varenda fega krypa till man som slår kvinnor. Jag kommer att göra dig till kvinnomisshandlarnas poster boy.

Vi som såg vet vem du är och vi rör oss också uppåt i samhällets hierarki. Karma. Lita på att karma kommer att hinna i fatt dig…

Svensk vinter

I dag är det snökaos här. Jag cyklade till jobbet i morse. Jag ser det som en sport att cykla i riktigt pissigt väder, att sätta sig på bussen är att ge upp. Har man cyklat hela våren och sommaren i sol och ljumma vindar kan man inte vara en sissy och banga bara för att det blåser storm i byarna och snöar småspik.

Och sen är jag lika förvånad varje år att folk inte är förberedda på det här med vinter och snö. Hello liksom, det här vita som kommer ner från himmlen och blir jäkligt halt, hade vi inte det förra året också? Och året innan det också? Och kanske till och med 2003? Faktum är att jag har bestämda minnen från Nationalmuseet där det finns tavlor från 1600-talet med snö på, kanske det kan ge en ledtråd om vad som brukar hända ungefär vid den här tidpunkten varje år?

Kanske det är ett kollektivt förträngade från svenska folkets sida. Om vi ignorerar det, glömmer bort snöslask och is så kanske lågtrycket från Ishavet väljer att glida förbi lite väster om oss och bara snöa på Norge? Och vi kan få sol och +15 grader än in i april då nästa stora överraskning drabbar svenskarna, värmen. Jomenvisstserru! I år igen!

Balkongrökning

Jag kommer jubla när de förbjuder rökning på balkonger. Kärringen snett nedanför mig röker fan i mig två paket om dagen och röken dras in i min lägenhet hela tiden. Jag har inte ens en balkong och jag får ändå andas in hennes jävla äckliga cancerrök.
Hur kul är det att försöka sova när man känner att sovrummet sakta fylls med stinkande rök bara för att hon måste ta sin sista cigg halv tolv och sen gå upp några gånger under natten och röka igen? Dör hon i cancer kommer jag att stå skrattande utanför sjukhusfönstret med en skylt där det står "Skyll dig själv, kärringjävel!"

Bloggerschmogger

Blogger är dum i hårddisken. Jag har skrivit flera inlägg som ligger i min lista över publicerade inlägg men som bloggen vägrar visa. What the fuck is up with that?!

Fy fan

Matförgiftad! Jag blev fan i mig matförgiftad i går kväll på den trevliga festen! Jag drack bara tre glas vin med den absoluta förutsättningen att jag INTE skulle bli bakfull och må illa och vad händer? Jag blir matförgiftad och vaknar tre i morse och spyr som en hund! Jag mår fortfarande kasst och vill helst bara hänga över toaletten.

Jävla kockar!

Love Actually

Jag erkänner villigt; jag gråter varje gång jag ser Love Actually. Det är världens bästa romantiska komedi.

kändisspotting

I dag gör jag ingenting för första gången på många, många dagar. Det vart en låååååååååång dag inne i huvudstaden och jag är seg i dag.

Mentalt sett är jag fortfarande tolv år gammal när det gäller kändisar. Särskilt kändisar man verkligen gillar. Så när Jonas Gardell strosade förbi mig inne på Bonniers Konsthall i går höll jag på att tjuta till som en Nick Carter tokig fjortis. Gardell är en författare jag läst och älskat i många år och det är bara så coolt när man ser någon som han "in the flesh". Men eftersom jag är en väluppfostard svensk sa jag ingenting och gjorde ingenting. Han var i alla fall i sällskap med Viggo Cavling vilket gjorde min kompis väldigt glad för han tyckte det var ett bevis på att vi själva var väldigt "rätt" eftersom vi var på samma utställning som dessa två kulturgiganter (hans ord, inte mitt).

På en mer populärkulturell nivå så såg vi sen Idol-Markus och Idol-Linda utanför någon krog på Mariatorget. Markus är görsnyg...

radiotjänst och andra orättvisor

Jag kan stolt säga att när jag var student betalade jag inte tv-avgift (blir jag polisanmäld nu? Inte? Nej, det är nog bara för ministrar...). Har man 6900 kr i månaden under 9 månader av året har man inte råd med nästan 2000 kr om året i en fånig tv-avgift som dessutom till hela sin utformning är orättvis, orättvis, orättvis.

Missförstå mig inte nu, jag gillar idén med att ha en icke-kommersiell television som inte är kontrollerad av staten. Absolut. Finfint. Men är SVT och SR icke-kommersiell och statsfri? My ass it is!

Har ni sett SVT på senaste tiden? Var och vartannat program är "sponsrat av..." och jag kan inte mer än undra vart mina 2000 kr om året går om jag utöver det måste stå ut med all denna "sponsrat av..." reklam?

Och fri från staten? Nej. Pengarna från Radiotjänst måste godkännas av regeringen varje år innan SR och SVT får dem. Dessutom är vad som sänds reglerat i svensk lag, inte för mycket av det här, inte för lite av det där, lite bred familjeunderhållning och lite ursmalt för alla kufar. Kalla mig konstig men jag hade faktiskt klarat mig utan Expedition Robinson, att tv-avgiften gått till att flyga Robinson-Robban till sydost Asien minst två gånger känns inte riktigt ok.

Och sen min favorit, ojämnlikheten. Varför ska jag som lever singel och har EN tv och EN radio (ok två, om vi räknar klockradion) betala lika mycket i tv-avgift som barnfamiljen som har en tv i vardagsrummet, en i köket, en i tonåringens sovrum, en i föräldrarnas sovrum och kanske en i nån gillestuga? Kanske till och med en i sommarstugan och en i båten? Dessutom har de två inkomster och ser flera timmar mer tv i veckan än vad jag gör. Kan någon förklara för mig, motivera för mig, få mig att tycka det är mindre jävla orättvist att jag ska betala lika mycket som den familjen? Varför betalar vi inte bara tv-avgift efter antalet medlemmar i familjen? Eller tar ut en avgift när vi köper en tv eller radio som läggs på inköpspriset? Rullande avgift efter hur många tv-apparater man har?

Nej, den nuvarande tv-avgiften är så grymt jävla orättvis att jag får hjärtattack bara jag tänker på det.

the power is all mine!

Vilken makt man har ibland i sitt yrke. Här sitter jag och bestämmer vem som ska få komma och vem som får stanna hemma när länets största invigning går av stapeln nästa år. Ok, det är inte direkt liv eller död men det är en rejäl politisk och social näsknäpp att inte bli inbjuden. Är du viktig nog för att få komma och sippa champagne med gräddan av kultureliten? It’s all in my hands babe…
Tränger dig före mig i bilkön? No invitation for you!
Stå brevid mig i stinkiga träningskläder på gymmet? No VIP!
Segar du och dina barnvagnsterroristkollegor tre i bred på cykelvägen när jag ska till jobbet? Your invitation is in the shredder dear…

Jag känner mig som Seinfelds soppnazist – NO TICKET FOR YOU!

släpjävel

Varför i helvete ska det vara så svårt att köra med släp?! Jag KAN backa runt hörn med släp! Men fan i mig att det ska vara så svårt att backa och svänga och köra runt med det där förbannade släpet? Och jag hatar att vara tjej och inte klara av det men jag kan inte hjälpa att jag blir stressad av att försöka backa ner för en backe i ett parkeringhus med en bil bakom och en bil framför och en liten jäkla ficka som jag ska in i bara för att hämta upp min nya soffa (som är jäkligt snygg föresten!).

Vi fick på släpet på macken och jag körde in i parkeringhuset och runt och sen skulle vi upp igen för att komma ner igen men det gick ju inte så jag får ta och köra upp och ställa mig på gatan och jag och käre bror (som inte har körkort men det hindrar ju inte tjejen på soffbutiken att titta på honom när hon visar hur vi ska köra för att komma till lagret...) gör god nytta av våra lårmuskler och kånkar upp soffan till släpet, vräcker upp det och gör fast. Börjar fundera på hur i helsefyr vi ska komma ut med bil och släpjävel från tvärgatan vi kört in på. Att på av släpet visar sig vara omöjligt med soffan på, käre bror föreslår att jag ska köra ner och vända på den lilla vändplatsen men den visar sig vara för liten...jag fastnar och det är nu det blir krångligt. Fastklämd mellan en byggkontainer, ett cykelställ och en lastbil från Netto (som dessutom är på väg ut) flippar jag totalt. DET GÅR FAN I MIG INTE ATT FÅ UT BIL OCH SLÄPJÄVEL FRÅN GRÄNDEN!!!

Räddningen kommer i form av chaffisen till Netto-lastbilen. Han vill ju komma ut så han erbjuder sig att köra runt bilen, kan man ratta stor fet lastbil i gränden kan man ju vända med släp så han fixar det. Tack och lov, för min egen stolthet, hade även han problem och ställde släpet i 90 graders vinkel och vi fick flytta på det med handkraft innan det gick att få runt det. Tack chaffisen! Guldkille!

Sen gick resten bra, hem, upp med nya soffa, ut med gamla, bort till återvinningen, dumpa den, lämna släpet på macken, hem igen och skruva på benen och nu står min nya snygga soffa i färgen "cuba mullvad" (vem kommer på de här namnen?! Min sovrumsfärg heter "south beach green" vad det nu ska föreställa.)i vardagsrummet. Äntligen ser mitt vardagsrum ut som ett riktigt vardagsrum och inte som ett studentrum!

Nu ska jag se på House i min nya soffa.

för mycket mat

Jag tror jag åt för mycket mat i helgen. Dagarna såg ut så här:

Frukost
Föreläsning
Mellanmål
Träningspass
Lunch
Föreläsning
Mellanmål
Träningspass
Middag
Föreläsning
Mellanmål & kvällsmys
Säng

Och nu när jag ätit så regelbundet och så mycket så är jag görhungrig efter middagen. Men jag kan ju inte hålla på och äta så där om jag inte tränar två gånger om dagen och det kan jag faktiskt inte göra. Så nu måste jag tvinga tillbaka kroppen i tre mål mat och två mindre fruktstunder. Men allt jag vill göra är fixa i ordning kvällsmackor och te. Föresten vill jag inte fixa i ordning dem, jag vill gå in i matsalen och ha det framställt av någon annan.

Nu MÅSTE jag äta något...

åter

Nu är jag tillbaka igen efter en helg av mat, träning och föreläsningar. Jag har träningsvärk och en blå nagel men annars har jag undkommit oskadd. Fyra dagar när man bara fokuserar på sin egen kropp, pressar, svettas, tänjer, töjer, petar, känner, sträcker och äter. Och om fyra veckor ska jag göra det igen... Men första ska jag börja på ett nytt konsultuppdrag i morgonbitti. Yay. Just i dag hade en vanlig måndag med enkla rutiner varit väldigt, väldigt skön.

Nu ska jag sova.

Tillfälligt avbrott

Bloggandet tar tillfälligt avbrott medan jag åker på träningsläger. Åter nästa vecka med troligen ömmare muskler...

CSN

Jag läste artikeln nedan idag. Och man undrar ju vad som pågår uppe på CSN:s kontor egentligen? Kontentan av artikeln är att den dödliga sjukdomen skelettcancer inte räknas som "synnerliga skäl" för nedsättning av återbetalningen till CSN. Den 26-åriga killen är obotligt sjuk, kommer troligen inte att kunna jobba mer i sitt liv men CSN tycker ändå han ska betala tillbaka CSN lånet i samma takt som när han var frisk och jobbade heltid.
Vad är det som räknas som "synerliga skäl" då? Att man redan är död? Jag avskydde redan CSN för deras kallhet och inkompetens under min egen studietid, men det här är det värsta jag hört.
Jag skulle kunna spy min vanliga galla över CSN men jag kan inte, killen är döende och CSN uppvisar absolut noll medkänsla, det finns inga ord för hur hjärtlöst det hela är.


Får inte sänkt CSN-avgift trots cancer

2006-10-07 14:55

Av:TT
Att drabbas av en dödlig sjukdom är inte skäl nog att få sänkt avgift hos Centrala studiestödsnämnden (CSN). Det har en cancersjuk 26-årig nyutexaminerad läkare från Lund fått erfara.

Den som har "synnerliga skäl" kan enligt studiestödslagen få sänkta avgifter hos CSN. Men att som 26-åringen ha drabbats av skelettcancer är inte ett synnerligt skäl, ansåg CSN och avslog hans ansökan.
Mannen hade just tagit sig igenom läkarutbildningen och hunnit jobba ett knappt halvår som AT-läkare när han fick cancerbeskedet.

Överklagade
Tjugosexåringen överklagade CSN:s avslag till länsrätten. Men länsrätten ändrade inte det ursprungliga beslutet.
Det innebär att 26-åringen kommer att få ännu högre avgifter nästa år. Då baseras avgiften på inkomsterna under 2005, det vill säga det år han jobbade som AT-läkare.
I sitt beslut hänvisar länsrätten till regeringsrätten och skriver att tillämpningen skall vara mycket restriktiv när uttrycket "synnerliga skäl" används.
26-åringen säger till Sydsvenskan att om inte cancer är synnerliga skäl, så existerar inte regeln. Överklaga länsrättens beslut tänker han dock inte göra.
? Jag har andra bekymmer i mitt liv just nu. Förmodligen kommer jag inte att kunna jobba mer. Men mirakel kan ske, säger han.

Sex

Grannarna har sex. Väldigt oartigt, han kom (Jag kommer! Jag kommer!), men inte hon. Var är hyfsen?

en lördag

det hänger en död ekorre i trädet utanför mitt köksfönster
jag har inget att skriva om idag
så det får bli en annan dag

Who are you?!

Someone from Canberra has been looking at my blog! Who are you? I used to live down there and I demand to know who you are!

Statcounter is the worst thing, it makes me so curious!

hata, hata, hata

En av de mest irriterande saker jag vet är när grannarna spelar för hög musik. Om det är lite mer lugn och finstämd musik så kan jag tolerera det även om jag inte förstår varför de ska envisas med att tvinga på resten av huset sin musik.

Men nu, NU! NU är det någon omogen liten pubbeunge som har världens sämsta musiksmak som spelar Boten Anna AV ALLA JÄVLA LÅTAR I HELA VÄRLDEN!!!!!! Om och om och om och om och om igen på en volym som gör att det dunkar i min lägenhet! Allt jag hör är dunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunkdunk och vibrationerna fortplantar sig genom golvet, upp i stolen vid datorn och jag vill bara mörda!

Jag vill hyra in typ Rambo så han kan bryta upp dörren och så där hotfullt sakta gå in i lägenheten med bestämda steg, mot stereon där pubbeungen står och darrar i sina fula stuprörsjeans och feta sniiiiiikers. Sen ska Rambo bara greppa stereon och pubbeungen och hålla ut båda genom fönstret och medan jag står nedanför och jublar med resten av huset ska han släppa steron ner i asfalten och vi ser alla hur pubbeungen har kissat på sig och det rinner ur jensen. Sen kan han dra in pubbeungen igen för även om man har kass musiksmak så behöver man inte få sina knäskålar krossade (men nu drog de i gång en ny omgång Boten Anna så fan vet om det inte är motiverat) och så lever vi alla lyckliga for ever and ever utan pubbeungens kassa musik.

The End!

Skelett i garderoben

Vi (kollegorna) diskuterade skelett i familjegarderoben. Alla har ju någon i släkten som kanske inte är den man vill visa upp när man ställer upp i valet till president. Eller som gästen från USA sa, we all have a horsetheif hanging from a tree somewhere.

I vår släkt är skelettet samtidigt den utan tvekan mest framgångsrika personen vilket gör det lite dubbelt. Å ena sidan var han framgångsrik musiker som jobbade med några av 60- och 70-talets allra största namn, en av hans låtar blev nyligen samplad i (av alla förbannade låtar) Pussy Cat Dolls "Beep" (eller vad den heter)och de av hans kollegor som inte knarkade eller söp ihjäl sig är idag stora namn. Men å andra sidan var han extremt radikal marxist, fullkomligt samhällsfientlig och "mad as a hatter" som min farmor säger, och lyckades bli mördad i en arrangerad bilolycka i början av 80-talet.

Så kan det gå.

Blogger är dum

Det är dumt att inlägg som man sparar som utkast sen hamnar långt ner i bloggen om man gjort fler inlägg efter att man sparade utkastet. Det jag skrev under förmiddagen hamnade nu långt ner.
Dumt.

en fredag

mitt öga är nästan helt bra
det är mulet
det är fortfarande skitigt hemma (jag hatar att dammsuga)
Calle blev utrikesminister
jag är skitsnygg i kjol och höga klackar på mina svarta stövlar

DET ÄR FREDAG!

morbid

Med anledning av att alla diskuterar vad de vill ha för musik på sin begravning:

747 av Kent

Förutom om man dör i en bil- eller flygolycka. Då blir det lite väl magstarkt kanske?

Men 747 är nog den vackraste sång som skrivits på svenska. Tycker jag i alla fall.

Singeltrött

Edited...

Heja Calle!

Carl Bildt är utrikesminister!

Min idol!

Jag är så glad!

Heja Calle!

saker jag irriterar mig på i kväll

- grannens äckelsöta rökelse som ligger som en dimma i trapphuset och kryper in till mig (jag har kontrat med kanel toast).

- reklamfolks ovana att använda mitt irländska kulturarv för att sälja allt från vitaminer till bilar.

- Carolina Gynnings röst (har ni HÖRT henne i TV4:s "Förkväll"!? Jag slänger nästan tv:n genom fönstret när hon raspgnäller).

Det var nog allt för i kväll!

mode

Expressen har bilderna från John Gallianos senast visning.





Jag är ingen modeexpert men varför har Galliano låtit ett gäng tolvåriga skolpojkar som har gått igenom mammas garderob ordna modevisning?

en torsdag

fortfarande mens
fortfarande skitig hemma
men mitt hår ser fantastiskt ut
solen skiner
ögat är nästan helt bra
det går bra på nya jobbet

och jag är ännu snyggare nu i min gubbkeps

Bullbak?

Jag är lite trött i dag.
Anledning: grannen valde en onsdagkväll att baka i köket som ligger vägg i vägg med mitt sovrum. Halv tolv drog han eller hon i gång och knådade hej vilt på diskbänken så plåten tjongade. Ugnsgallret drogs ut, plåtar flög genom luften och luckor slogs igen. Malda kryddor skulle det också vara tydligen för morteln användes flitigt under en period och ni kanske kan föreställa er hur det låter om man mortlar kryddor i en järnmortel på en diskbänk av rostfritt stål? Jäsa skulle bulljävlarna också göra så ända till halv två höll grannjävlen på. Och sen skulle det ju städas och dammsugas och torkas och ställas undan och tjongas lite mer i skåp och ugnluckor. Någon gång mellan två och halv tre lyckades jag somna med öronproppar djupt i öronen och kudden över huvudet. I dag är jag fullt beredd at tvångsmata grannjäveln med bullar tills han eller hon spyr. Även arkitekten som designade det här lyhörda fuskbygget kan tvingas delta.

Ett bullbak till i den lägenheten och mord kommer att ske.

en tisdag i oktober

det regnar ute
mitt hår är skitig
det är skitigt hemma
jag har mens
mitt öga är inflammerat
det är första dagen på nya jobbet


men min nya gubbkeps är i alla fall snygg

pojkvännens farsa

Edited...

Jävla latteföräldrar.

Jag är så trött i dag. Gnällig och kinkig och allmänt folkilsken. Jag ska nog egentligen inte släppas ut när jag är så här, ligga hemma och kolla på dåliga såpor och äta varma mackor är vad som passar.

Men man måste ju jobba för att ha råd med varma mackor så jag tog mig till jobbet utan att slå ihjäl någon på vägen (fast jag svor åt en utbytesstudent som inte lärt sig cykla ordentligt än). På lunchen var jag dum nog att tacka ja till att följa med till den nyöppnade minigallerian på andra sidan vattnet. Och där fann de. Latteföräldrarna. Detta skorv på mänsklighetens hud. Med sina monster till barnvagnar, feta däck och trendiga blöjväskor.
De rör sig i flock och tar upp så mycket plats där de drar fram tre i bred. Minst!
I butiken jag gick in var det minst sex barnvagnar och framför ett lågt bord med snygga lampor stod tre morsor med tre barnvagnar och jollrade om lilla Melvin som just hade vaknat och var måttligt road över att befinna sig i en trendig designbutik med lysrör i fejset. Personligen ville jag helst kasta ut barnvagnar, morsor och take-away lattekoppar genom skyltfönstret men jag insåg att Melvin troligen inte skulle hålla käft efter den behandligen.

Framme vid kassan och alla små överprissatta prylarna på disken stod ytterligare två feta barnvagnar (en tvillingvang till och med) och diskuterade vilken butik de skulle gå till näst. Morsa nr. 1 hade handlat en nykelring som det stod "bebbe" på (för övrigt svenskan absolut fulast ord) och plockade i pensionärstakt ner den och pengarna i väskan under monsterbarnvagnen. Brevid som morsa nr. 2 med sin tvillingvagn och velade mellan Duka och Hennes. Bakom stod min kollega och försökte komma fram till kassan för att betala sin lampskärm, morsorna stod kvar och hade nu fört in Åhlens som ett alternativ (för de har ju såååå snygga pajformer där!) Vid entrén stod jag och skrek inombords över alla förbannade lattemorsor och deras skrikande ungar och feta monsterbarnvagnar och hade något parti i valet haft som förslag att grunda särskilda samhällen för föräldrarlediga där de fick checka in ungen till barnvakten varje gång de ville beblanda sig med resten av samhället så skulle de fått min röst.

Nu ska jag dricka varm choklad från automaten, äta lite godis och hoppas att sockerchocken gör mig snällare så att omvärlden överlever min cykeltur hem.

Kanarieöarna?

Jag satt och gjorde senaste inlägget från jobbets dator. Och så gick jag in på Statcounter och kollade om man där ser vart mitt jobb är. Och det gör man inte. Såvida jag inte är i ett parallelt universum och egentligen sitter på Teneriffa, inte i Sverige. För det var dit Statcounter loggade mitt besök från jobbdatorn, Santa Cruz de Tenerife. Nu vet jag inte om det är mitt jobb som använder sig av någon skum uppkopling eller om det är Statcounter som inte kan sitt jobb.

Svenska

Jag tänker mer på svenska nu, när min arbetsplats är svensk igen. Så jag tänkte byta språk på bloggen också och se om det fungerar.

Och så tänkte jag gnälla.

Jag avskyr byggjobbare/hantverkare/allmänt folk i byggsvängen. I morse när jag kom ut från huset, eller det ska stå; i morse när jag FÖRSÖKTE komma ut från huset, hade ljusthuvudet till pojkspoling som kallar sig anläggare, lyft upp handikapprampen på trappen för att han skulle lägga nya plattor där de grävde upp i går. Han hade lagt den mitt framför dörren så att den inte gick att få upp. Jag fick gå ut genom den andra dörren och gå runt hela kvarteret för att komma till framsidan och cykelförrådet. Väl där upptäcker jag att rampen även blockerar dörren in till cykelförrådet och jag får släpa undan rampjäveln för att komma in. Eftersom jag vid det här laget är rätt lack sparkar jag undan cykelhelvetet som någon efterbliven idiot har ställt rätt innanför dörren och blir väldigt nöjd när den far in i väggen med ett brak. Sen drar jag ut min egen cykel, får lyfta den över betongplattor och ramp och blir till och med tillsagd av den sadistiske pojkspolingen att jag inte får gå där jag går för att jag sätter märken i hans tillplattade sand. Varpå jag fräser med all min morgonilska att han fan i mig kunde ha lagt rampen på gräsmattan i stället för på trappen.

Sen cyklar jag till jobbet kokande av ilska över människors allmänna idioti. Saken blir inte bättre att en av stans uppblåsta bussförare har fått för sig att bussar har förkörsrätt in i rondeller när det kommer en cyklist inne i rondellen och tvingar mig till att tvärnita för att inte bli bussmos. Bussar i den här stan skulle jag kunna basera en hel blog på.

Och pojkspolingen utanför huset för fan i mig passa sig när jag kommer hem. Men han och hans byggargäng har väl i vanlig ordning tagit lunch vid elva och sedan kafferast resten av helgen.

iPod update

Det var ett tag sen jag la upp min iPod lista:

Aha
Ane Brun
Anna Ternheim
Band of Horses
Bettie Serveert
Billy Idol
Britney Spears (ok, det är bara EN låt, Slave 4-U" och det är för att jag behöver den i spinningpasset...)
Clem Snide
Coldplay
Damien Rice
David Bowie
David Gray
Depeche Mode
Eels
Eminem
The Format
Gary Jules
Goo Goo Dolls
Hem
Jim Noir
Joni Mitchell
José Gonzales
Ken Stringfellow
Kent
Kristrofer Åström
Lily Allen
Linking Park
The Long Winters
M.Ward
The Magic Numbers
The Magnectic Fields
Manu Chao
Mark Kozelek
Martha Wainwright
Moldy Peaches
My Morning Jacket
Nelly Furtado
Nick Drake
Nirvana
Norah Jones
Oasis
Office
Pharell
Phoenix
The Red Hot Chili Peppers
The Reindeer Section
Robbie Williams
The Robocop Kraus
Samuraj Cities
Sean Paul
Shakira
Shawn Mullins
Sigur Ros
The Smashing Pumpking
Snook
Spinto band
The Strokes
Tiger Lou
Tunng
U2
Van She
Weeping Willows
Wilco

Det var rätt mixat upptäkte jag, mer än förr. Men det beror på att en hel del nytt har kommit till för spinning passet. Jag älskar Damien Rice men han passar liksom inte in i ett spinning pass...

Five text messages in my phone

An idea ripped off from Fishy. Link to his wonderful blog is over on the right --->

1. 06:45 06/09/18: Yes! Yes! Yes!

2. 10:59 06/09/06: A good reason to be hungover today!

3. 07:47 06/08/28: No money, no drinks, no party. Time to go home?

4. 04:21 06/09/16: What's the name of your ex living in London?

5. 15:38 06/09/08: SK's office (check the map) 9am, monday, informationassistant.

9/11

I wonder how many blogentries are about September 11th, 2001 today?

The date hit me earlier this evening as I for the first time in my life gave blood at the hospital. I signed up three weeks ago and got a letter last week saying my blood was clean and they'd like me to come. As I lay back in the hospital chair I looked at the big clock on the wall with the date showing with black figures. I had twenty minutes of time to think about that day five years ago while the cradles with blood bags swooshed back and forth in the room.

For me, thinking back on 9/11 isn't just thinking about a historic event and how it affected me and the world. It's thinking back on another part of my life on a different continent, on a different way of life, and most of all thinking back on people that I then talked to every day but now only talk to via e-mails or MSN.

Lovely Dan waking me up with a phone call at 6 am on September 12th talking about World War Three and the end of the world.

American Amanda whose boyfriend got stuck at LAX when his flight was grounded.

My mum who was flying from Amsterdam to Kuala Lumpur when it all happend and how she sent me a happy text message from KL saying: "I'm in Kuala Lumpur now, or "KL" as they say here! ;) Getting on the next flight in an hour, see you in Sydney!!"
And my frantic reply: "LOOK AT THE NEWS!!!"

Sitting in the grad lounge at my college with Dan and a bunch of other students, watching the news over and over again while morning broke on the September 12th (it took me weeks before I realised the rest of the world was calling it September 11th).

And, when it finally sank in, walking through Sydney's airport less than 24 hours after the atttack, as empty as I've ever seen it, CNN on every tv and groups of people standing before them talking in hushed voices. The luggage lockers were all closed off and the arrival/departure boards showing rows of red "CANCELLED" signs.

The relief of seeing my mum for the first time in nine months. What a day to travel literally across the globe...

Suddenly I was living in a country going to war together with America. Anthrax became a new English word for me when my university department got closed down for a day.

And when the ANZAC soliders marched in to Afghanistan I was sitting on the banks of a jungle river in Yungaburra, seeing a platypus in the wild for the first time in my life.

There is no connection but these are the memories the date of September 11th bring to me.

routine

It's all very odd really. Last week the big corporate world spat me out in a surge of drastic cut downs and dramatic CEO's sweeping his hand over the table and saying "NO!" to everyone of my sort. This week we're waiting on word from another department in the same big corporation to give the all clear for me to go in and consult my way round the place again. This may take awhile though so on Monday I go to another big corporation, spiritual this time, and work for the really BIG MAN, who I don't believe in anymore, selling the message of "Jesus loves you" to the masses (while at the same time sniggering behind their backs). But since that's not untill Monday and my really old job needed me for an afternoon or two I'm now back in the same old tracks as eight months ago selling cars to the masses.

At the same time it's pissing down outside and I've got a cold coming on and I'm not feeling to hot.

better

I'm a bit more on top of things than this afternoon. Talked to a lot of people, co-workers have called from the UK to give their support. They didn't know what the hell was going on and were pretty shocked by the whole thing. They didn't realise a lot of the staff over here were in danger of loosing their jobs (the irony is of course that we work within communications...).
The other consultant who will be leaving tomorrow too has just rung up and said he's going out with a bang and asked me to a champagne party at 3pm tomorrow, in the office. I'm not sure how it will go down, if it's even allowed (I'm sure there's some stupid Swedish law that says you can't drink alcohol at work) but I don't work there any more and I already have a new project from my agency so who gives a fuck?

no job

I lost my job. All consultants lost their jobs. Some woman no one is happy is coming from another department to take over my job. She's been on several long sick leaves and my boss said she didn't think it would work out with her so no one is happy about the situation.

It sucks that I can do a great job, get excellent performance reviews from all the top managers and in the end I loose my job anyway because union rules say no matter how shit you are at your job in Sweden you can't be fired so this woman comes in and takes my job just because she's a full time employee and I'm "just" a consultant.

And to top it all off, my "real" boss over at the consultancy firm hasn't even had the decency to give me a ring...

Update: job

Want an update on my job situation? It's now 15:45 on Wednesday afternoon and my contract expires in just over 24 hours. Still no word from HR. Meanwhile my boss is scheduling meetings for me next week and I have a about five different projects that run in to early October and most of Q3 and Q4.

Isn't it all just fantastic?

Meanwhile, my company got 14 Emmy's on Sunday night. Maybe HR is still hungover from the party? Don't know why they'd be invited to it but I'm sure there's got to be some sort of logical reason behind it all...

test

Just testing because blogger is being stupid..

fuck it

If no one has told me what the deal is on Friday I'm staying at home. HR can stuff it. My contract ends on August 31st and so far no one in HR has bothered telling me what the fuck's going on. Do I stay? Do I leave? Who is going to take over my projects if I do leave? Do they want me to hand over all this stuff to someone? Thursday afternoon 16:30 I'm turning off my phone and if they have questions about my projects they can talk to someone they are still paying. HR, show me a new contract with your signatures on it first, then we can talk work.

the green mile?

When my boss for the 100th time underlines the importance of delivering on the execution date, execution is vital, skimp on quality but we can't miss the execution date I can't help but wonder if I accidentally wandered in to a Stephen King novel?

Moustache?

Two very good bloggers that I read regular have recently developed a love of growing moustaches and shared their love on their blogs. A near friend of mine has also taken to breeding his own little upper lip creation and is very proud of the result. A second friend's boyfriend has grown one this summer and she is praising the, in her eyes, good looks of her boyfriend and in general moustaches seem to be a trend this year.

But I'm sorry, it's just not do-able. They are icky! They are scratchy and I've yet to meet a guy who can pull it off without looking like either a Belgian molester or a left over from a bad 70's film. The one who can pull it off is Sean Connery and even then, with the white beard, he looks like Father Christmas in some shots. What does that tell you?

No, the only moustache that is acceptable is if you're Captain Sparrow and you shave it off at the end of the day.

(and on a side note, I used to live next door to where Sean Connery grew up, right opposite the establishment "Paradise Escorts", classy place)

low

i'm a bit low this week. i'm this --> I I close to loosing my job. I'll find out tomorrow and if the answer is a bad one I pack up my stuff on Thursday next week. I wish I knew what freak down in HR left thing this bloody late and order porn online in their name to the company. I'd never do it, I'm to meek for that, but the thought is good. The worst thing is I've really done my best, done an excellent job, all the managers love me and want me to stay and are e-mailing back and forth trying to work out a way to keep me with the company. But no, laws and corporate bullshit rules have to be followed according to HR and if they can find someone at the company they just bought that has the same positon as me, that's it, I'm out despite what everyone says and wants.

Luckily unemploymency doesn't beckon, I've taken care of that bit. There will be a paycheck in the mail in September no matter what.

bitching

Here's another reason not to write in Swedish: if I don't write in Swedish maybe I can avoid being dragged in to the fish pond of bitching that seems to be blogs in Swedish right now.

I'm going to stop reading comments on other peoples blogs, it's to fucking depressing to see how many bitter and nasy people live in Sweden. I hate people.

theft

I got this from another blog that I just discovered and like

Four jobs I've had in my life
receptionist at Ikea (my speaker voice is flawless)
kitchen slave at un-named hellish hamburger resturant (I never eat hamburgers)
telemarketing person (for two days, then I quit)
tourist guide

Four films I'd like to see again:
American History X
Lost in Translation
Populärmusik från Vittula
Finding Nemoo

Four cities I've lived in:
Sydney
Glasgow
Malmö
Stockholm

Four tv-shows I watch:
I don't follow any tv-shows but if they are on I'll watch the following four:
Simpsons
Blackadder
Grynet
Scrubs

Four places I want to go to:
Peru
San Fransisco
New Zeeland
Space

Four fooddishes:
Chevré on bruschetta with pine nuts, honey and rocket lettuce
breakfast
a cup of nice tea
baked beans on toast with scrambled eggs

Four places where I'm comfortable:
Langness
Dun Lochen
at the gym
in mum and dad's back garden

what is this

Edited...

Blood

I spent my lunch hour signing up to give blood at the hospital. A co-worker brought me along and I thougth it may be a good idea, get a health check up and at the same time score some good karma points and it worked because we got scratch cards as a thank you and we won ice cream money!

I didn't actually give blood, they took a few tubes for testing all sorts of icky things and then we'll see if they want my blood. I hope so, it'd be pretty depressing being rejected for having bad blood.

/Mel

Gaming

I love computer games and sometimes I can spend weekends in front of the computer without a problem.

The things is, and this is very girly, I don't like being scared. I hate horror films and I'll never watch any slasher/splatter films. My imagination runs wild and I can't sleep and get scared of the dark. So any scary computer games are banned really.

You know that old game, "Return to Castle Wolfenstein"? It's World war two and the nazis have messed around with some buried demon from the past and woken up an army of creepy monsters that want nothing else but kill your character, the fearless American secret agent. Their favourite way of attacking you is hiding behind solid walls so just as you've walked past you'll hear a rumble and a hiss and suddenly you find your life level down to 25% and your screen filled with blood. I never played these levels...

But RtCW has a fair few non-monster levels when all you do is creep around and kill nazis, I always cheated and skipped the monster ones, to scary for me. Instead I liked the levels when you had to sneak around and be a sniper, picking off (incredibly) stupid nazis without getting caught. I'm sure that says something deep and sinister about my personality but I'm not asking.

My favourite games are simulations and strategy games. We had a really old version of Warcraft at home which my brother and I fought over. The very first SimCity was also a favourite (we are talking ten years ago now, you have no idea how basic the graphics are...) and needless to say I'm a sucker for The Sims, it's like a virtual dollhouse! I haven't got The Sims 2 yet, waiting for the price to go down.

Jeez, I'm rambling.

I love Myst too. Suits me. It's all logic and thinking and calculating what to do next. And the graphics are fantastic. Some say it's to boring but I think it's only boring if you don't have enough patience to crack the puzzles. And I guess if you've played Counterstrike your whole life something as slow as Myst will bore you out of your mind, you need to re-think your whole gaming experience.

My favourite Myst game though is Uru. Not like the ordinary Myst games, Uru is a 3D game where your avatar moves independently 360 degrees. It's a game I wish I hadn't played so that I could play it again. It's by far the most beautiful game I've ever seen, the whole atmosphere is very tranquil and sometimes eerie. All the time you have a feeling of walking around where you shouldn't be, reading other people's secret diaries. Unfortunatly, on my current computer Uru is choppy and doesn't run to well. I need to update the computer with some serious hardware and it's a project for next week. Sigh...

And I really should get back to work.

/Mel

It's all work work

I could blog but it'd be uninteresting because the sun is still shining over Sweden this perfect summer and I am back in the every day life of work.

My day:

Wake up

Read paper

Go to work

Work

Have lunch

Work

Go home

Go training

Go home

Make dinner

Do boring household things

Go to bed.

The only break from this I've had is a haircut (and the most expensive shampoo purchase ever), some phone conversations and a weekend spent driving parents to the airport and then working for 11 hours at a wedding. Oh and I had to empty the boat too.

I'm basically bored with summer, let autumn come and things begin again. The warmth is more than welcome to stay but for godness sake, isn't it time to wake this country out of it's 10 week slumber!? Sweden may shut down for summer but the rest of the world does not. AM I THE ONLY ONE WORKING IN THIS COUNTRY?!

/Mel

Family Day

Today a majority of my extended family is arriving at my parents house for a very civilised Sunday lunch thing. I spent the better part of yesterday feeling like Jamie Oliver in the kitchen making nectraine pie, lemon pie, bread sticks AND dinner (salmon and pasta). The result is that I can sit back today, in the garden, upgrade my tan, and not worry about mum and dad doing all the work in the kitchen today.
ETA for the family is approx 4 hours right now.

Two of my cousins have produced babies and are bringing them, a toddler and an infant. I have a feeling, cute as they are, that my "I never, ever want to have kids" feeling will have increased by the end of the day. Because, cute as they are, kids really are a hassle. It takes sooooooo long before they are any fun at all and all that undivided attention they demand 24/7 is just to much for me. I can't even dedicate myself to a season of "Lost" on tv.

But, they are cute, the older of the two is only about three years old and already going through the teenage phase of ignoring her parents. Every question about what they did at day care is met with a sullen "nothing" and if you ask her what she had for lunch the reply is "meatballs" for every day of the week. Funny and cute, as long as you're not the parent. The youngest one can't even sit up yet but has already developed a great interest in blonde girls, blonde girls are very definately his favourite people to be held by. It will be interesting to see how he turns out when he hits puberty.

But my deck chair is looking very soft and warm out in the garden and my iPod is fully charged so I may spend the next three hours out there. I go back to work tomorrow so I might as well make the most of my last free day. Not to bad going back, I'm lucky enough to like my job although I'm not looking forward to opening up my Inbox...

Have a nice Sunday

/Mel

Spinninglove

Everybody has to work out to feel (and look) good (well, not some people but lets ignore those lucky bastards).

Spinning is something you either love or hate. Most people I mention it to will immediatly recall some near death experience during a spinning class which ended when they stumbled out to throw up. When I then say that I love spinning and it's my favourite work out they look at me like I'm insane (I'm not, running around after a football for 90 minutes or walking after a little white golfball for four hours is inanity).

To me a work out should be fast, intense and hard core and leave you breathless with aching muscles (just realised that sounds alot like sex). Spinning does that, it's heads down, legs working hard and loud music pushing you forwards. No messing around with coreagraphy, arms waving this way or that, jazz hands or, worst of all, when the trainer thinks he/she is Britney and insists on a boob shake. Spare my dignity...

So, spinning it is and I happen to love spinning and now I have to put together my own class and push people to that painful edge of near vomit (hehe). As most spinning music includes a lot of Scooter (that alone a reason to vomit...) and 50 cents beats (if I have to hear Candy Shop one more time...) I'm going create a very hip-hop and techno free class. I'm trying to figure out what kind of more rocky songs will fit in to a good spinning class, maybe even some really old 80's classics and definatley some 70's disco to vary it a bit. The rest will be what is so nicely, in iTunes, labelled as "alternative". Lilly Allen's Smile will be fitted in somewhere I think, I've really fallen in love with that tune recently.

But I'm rambling on, the final list will be posted once it's all done. But if anyone has any really good music ideas, good tunes with a clear beat, please let me know, help wanted!

Thanks

/Mel

Italian holiday

So despite a, literally, killing heat, Italian motorways, Venice in July and mad bicyclists I made it back from Italy. I have never been so afraid in a car before in my entire life. And coming from someone who's actually crashed with a kangaroo that's saying something (wasn't me driving when we hit the 'roo). I've driven on French motorways, actually not to far from where I was now but this was nothing compared to this. But don't get me wrong, I'm not blaming the Italians, I saw cars from almost every single European country on the motorway between Venice and Verona, the only ones missing was Ireland and Portugal and a couple of tiny ones no one really knows anything about. Roadrage seems to be a continental problem.

The heat in southern Europe has been murdering these past few weeks. Thank God for the air conditioning on our rented car. The hotel had no AC and not even a cealing fan so the temperature never dropped below 35C at night. I love warm weather and don't mind the heat during the day, but at night I need cool temperatures and waking up at 4am, covered in sweat, damp hair and no sign of a cooling breeze is not my idea of a restful night.

To make up for the warm weather and sleepless nights I had lots of what the Italians really do best; gelato. I admit the Italians do know how to do wine, pasta and balsamic vinegar, but the best thing about Italy is the never ending supply of lovely, cool, creamy ice-cream in almost every flavour you could ask for. The local gelateria in the village had frequent visits and the expression "It's ice-creamO'clock" was established. It was hard picking favourites but I think I got it down to five different ones:

Lemon from the Rocca Pendice Hotel in Teolo. Had it for dessert a couple of nights and it was food orgasm worthy.
Cherry from the unknown place in Padova, large bits of nice sweet cherry in the ice-cream.
Dark Chocolate from the gelateria in Teolo, darkest, richest chocolate ice-cream I've ever had.
Ruby Grapefruit from the same gelateria, an unusual flavour but I love grapefruit so it was perfect.
Mint from a hole in the wall gelatieria in Verona, real mint, not that crap "after eight" bollocks you get at most places. Beautiful.

Now I want some ice cream...I think I'm going to make some yoghurt & nectarin ice-cream.

/Mel

packing/unpacking

I'm all packed up now for my trip to Italy tomorrow. I like packing, it's like making an inventory of my life, preparing for a new thing, chosing things, discarding things, what do I need, how hopefull am I that the weather will stay at +35C with no rain? How much room shall I leave in the suitcase for winebottles on the way home (this is the most important thing, last year I managed six bottles in a small cabin case coming back from France, Budapest, only four and a half)?
The friend I'm travelling with is at home washing all his new clothes to avoid them looking to new when he gets down to Italy. I think he wants to turn up in Verona, stroll in to some café and be taken for a local.

Swedes have a strange habit when we travel, God forbid that we should talk to any other Swedes, or even make ourselves known to any other Swedes. I don't know if any other country does this but with Swedes it's a thing of honour, our holiday is not as genuine if we meet other Swedes, not as exclusive. I mean, dear God, Herr and Fru Eriksson from Bandhagen made it all the way here too, how exclusive can it be? Never mind the hundreds Japanese milling around the sights, if we spot another Swede the place is immediatly classified as "touristy".

Don't know why I rambled on to that topic, probably because I know I'll do it myself. I know I'll be sitting in some café in Venice, talking English to the Aussie friends I'm travelling with and eaves-dropping on the Swedish family next to me, rolling my eyes at my equally Swedish friend at how "touristy" they look. It has even developed in to a game. When I was in Melbourne years ago with some Aussies we would spot the Scandinavians in the crowd and I would then sneak up, stand next to them for a while and listen in to see if we were right. We usually were, Scandinavians, especially Swedes, Finns and Norweigans, stand out like sore thumbs in any international crowd. It's a combination of looks, hair style, dress style and height. Even a Swede who has lived abroad for many years is easy to spot, it's just something rather undefinable which is impossible to shed.

Wine, mum's cooking and a returned brother is calling me from upstairs in the summer house. Will return in little over a week with a belly full of Italian food and wine.

/Mel

the language

Why do I write in English rather than Swedish?

I grew up with both langauges and use them both equally. Sometimes Swedish is easier to use, it is, ironically, easy to use if you want to be depressed. It sounds like a cliché but it's true, for me at least. I can never write miserable thougths in English, I'm never depressed in English in my mind.

But I write better in English simply because it's a bigger language, I read more in English and my vocabulary is bigger in English. So many ways to twist the words around, so many words to use.

When I get back from my holiday, write something about the greatest author in the English langauge, Laurie Lee. Then you'll see why I write in English.

Släng dig i väggen Strindberg!

The Bush Capital

I used to live in Canberra, capital of Australia. Somethings there always made me giggle.
In Canberra it's legal to grow and maintain two (or was it five?) marijuana plants for personal use.
In Canberra prostitution is legal (to some degree, special brothels or something).
In Canberra it's illegal to ride your bike without a helmet.

Canberra is the only place in Australia were they have these laws (or had, the helmet thing may have spread since).

Only laywers, politicans and students live in Canberra (that may explains the priorities).

What we always wondered about was if it would be ok to ride your bike whilst smoking weed and having sex with a hooker, as long as you had your helmet on?

I never got an answer to that.

Special men

Edited...

This blog thing

This blog thing doesn't really suit me. I'm active at three or four different boards around the net and make posts everyday. I read and comment on three or four blogs every day. But to make post on my own blog seems impossible, I'm just never inspired enough to make contributions to my own blog. Maybe I should just make links to all my other comments around the web or something.

But anywho, I'll make another attempt at putting something at least each day.
Except next week, then I'll be in Italy. Not that they don't have internet in Italy, I just won't be sober enough to even turn the computer on I think.

In vino veritas.

/Mel

Helvete!

There is really only one word to describe tonight's fiasco and that is HELVETE!!

My entire Saturday night came to an abrupt end after 93 minutes. I'm still shocked but not surprised. It's not a "I told you so" moment but Sweden does have the uncanny ability to f**k up completly against teams they "should" beat.

How I'll survive to Thursday is a mystery...

/Mel

Nothing to say really...

I have no reason to post these two shots except I think they are nice. I took them earlier this evening close to home.

June 6th

I almost forgot...Happy Sweden Day to me and the rest of the country. I'm not sure exactly what we are celebrating but I've got the day off and that's good enough for me.

/Mel

Flowers again

The hibiscus are going mad in my sunny south facing windows. This one has a flower about the same size as the plant it's growing on. Not to shabby coming from a sad little plant I bought for 1 euro at the local Lidl.

Yes!

HENKE LARSSON!

1-0....

Summer

It's June 2nd and it seems summer has finally reached even us.

As I went home from work today the bridge went up and one of the river boats went past. When I was little we used to go on these as day trips with my school. I have a vauge memory coming home with a very painful sunburn and being sick for two days. But I still wouldn't mind going on it again, it looks nice and I know the trip they take is beautiful.



I'm watching Sweden play Chile in our final warm up game before we play Trinidad-Tobago in our first World Cup game next Saturday. I can't wait for it all to start! But at the same time I'm really, really nerveous! I don't know how I'll survive the tournament if Sweden goes through the play offs!

I had a dream the other night that England will win 4-0 against Trinidad-Tobago and Owen will score the first goal. We'll see if I'm rigth!

Six days to go....

/Mel

No blogging

This week has been a bit crazy and I don't even want to think about the next two weeks. So many details need to be put together for the big meeting in about ten days time and blogging it's exactly my number one priority...

I had a discussion with a Brit the other day and she said the only thing Swedes aren't taxed on is time and that's why our free time is so holy and so cared for by our unions. And as she explained what she meant I realised that she's absolutly right. You can't really make money by working in Sweden, the taxes are to high so even if you work monster hours and get a monster pay the state is taking most of it back in tax, it just doesn't pay enough to work long hours because we're not paid enough to give up our free time. A CEO in Sweden makes maybe the double of his assistant, in the US that is five-ten times more than the assistant. Why take on the responsibility and the hours when you're not getting paid enough? Of course everybody who can will take off as early as they can. Especially if the weather is good.

The Japanese companies we deal with get angry when they ring up at 3pm and we say the person they are looking for has gone for the day while in Japan it's 10pm and they are still at work. But Sweden (and Scandinavia) has a really long and dark winter and a short summer. We have about three months of summer when it can be nice and warm, where we can actually be outside and be warm. It's only natural that we want to have as much free time as possible when the weather is good, when our country is actually livable for a few short months. In June, when the days are long and bright and it's warm, I want to be out on the lake in my boat, not stuck in an office.

I'd never thought about it that way before but I reckon she's right. I'm sure as hell not getting paid enough to waste my free time at work.

Today at 21:30


/Mel

Rain

I got home, locked up my bike in the bikeroom and went outside and realised that somtimes I actually am lucky.




/Mel

The Da Vinci Code

Meh...

And that's my official review.

/Mel

Long weekend!

I love long weekends and this one if four whole days because my company has a "squeeze day" on Friday. Thursday is a public holiday and since almost no one would bother about working on Friday the company closes for the day. So four lovely days off for me and most of the country.

I have no plans for the day, maybe a walk if it doesn't rain. It's 11 am now and I'm having my second cup of breakfast tea and one of my favourite Swedish radio shows just came on. I know I'll be bored on Sunday but right now it's all good.

/Mel

Invitations

You know what it’s like when you’re trying to get all your friends together for a party or a dinner? Someone is on a business trip, someone has planned a romantic night with their partner, someone is on a weird diet and can’t indulge, someone is low on money, someone has to see their grandmother and the basic jist of it all is that everyone would love to come but can we move it to another date?

I’m doing the professional version of the above and when I thought getting all my friends together around one table was hard it turns out to be about a piece of cake when setting up a meeting with guests from four different continents, six countries and twelve cities. I’m being swamped by excuses, bad ones. My inbox is chaos.

But it’ll be fun in the end.

/Mel

Congratulations Finland!

My friend feels personally insulted by Lordi winning the Eurovision Song Contest last night. I can only shut up and not tell her that I think it's great that Finland finally got to win it for the first time. And how they won it! The Eurovision certainly isn't was it used to be and it's a very good thing.

My personal was Bosnia-Hercegovina's song, I'm happy it finished third. The one that's stuck in my head the day after is Russia's contribution, bad mullet and all. The only problem is I couldn't hear a word he sung, despite the song being in English so I have no idea what the words are but it's all part of the charm really. It wouldn't be Eurovision without incomprehensible mumblings in bad English. It's cheesy, but I love Europe, I don't think want to live anywhere else. I only wish Australia was a bit closer.

/Mel

The day I almost knew Bono.

Every Irish person you ever meet will have a U2 story and usually the person telling the story either knows someone who knows Bono/has met Bono/saw U2 perform before they were U2. My godfather, for example, swears that he was at the famous Community Centre gig in Howth back in 1978 when one of the band members left band mid-gig and Bono announced that the band had now changed it's name from The Hype to U2. Personally I reckon half of Ireland was at that gig if you believe all the stories...

Anyway, I too have a U2 story, part Irish as I am and once upon a time I almost knew Bono. This is how it happend.

In November 2004 I went to Dublin with a friend for a long weekend holiday. One day we went out to Killiney, a Dublin suburb by the beautiful Killiney Bay. My greatgrandfather had a big house there, my grandfather grew up there and my father and uncle went to boarding school in nearby Dalkey and stayed in Killiney during the holidays. My dad always told me about this fantastic garden they had there, boarding on to the beach, so I wanted to take the chance and go and find this house and have a look.


So we went out there and found our way down to the road closes to the beach. After a while we came to a large white house, just like the one my dad described, with a huge garden and a small pathway leading down from the mainroad, along the high brick wall of the garden, under the railwayline and on to the beach. This was it, it was just as dad had described it!

The plan was to knock on the door of the house, explain the visit and politly ask if it was ok to take some photos of the house. The problem was the house was surrounded by that high brick wall and the only way in was through a HUGE black solid gate which looked somewhat intimidating. There was no door bell in sight and the only thing on the wall was a small surveilance camera. No hope of getting in, the place looked like a fortress.

So we went down the pathway down to the beach and took some photos of the house from there. An old man was walking his dog and I went over and asked him if he knew anything about the house and if he recognised the name of my grandpa. He did recognise the name and his reply to my question about the house was "That white house there, why that belongs to that Bono" (all said in a very thick Irish accent).

At the prospect of being able to claim such close connections with Bono we rushed up the pathway again and had a closer look at all the graffiti on the wall. And it was full of scribbled messages Bono and U2 from fans who had come here from all around the world. It was pretty cool to think that my dad had grown up in the house where Bono now lived with his family. And with The Edge living just down the road!

And that's what I thought for about a week untill I got back home and sent the photos over to my dad. It turned out that the house we saw wasn't my grandpas old house. It was very similar to it and my dad used to know the boy who did live there and had actually been to parties there but still, not as cool as actually growing up there. My family's house was actually on that same street but a bit further down towards the railway station. With a bit of luck, maybe it's The Edge who lives there now days, I'll find out the next time I go to Dublin.

/Mel