pojkvännens farsa

Edited...

Jävla latteföräldrar.

Jag är så trött i dag. Gnällig och kinkig och allmänt folkilsken. Jag ska nog egentligen inte släppas ut när jag är så här, ligga hemma och kolla på dåliga såpor och äta varma mackor är vad som passar.

Men man måste ju jobba för att ha råd med varma mackor så jag tog mig till jobbet utan att slå ihjäl någon på vägen (fast jag svor åt en utbytesstudent som inte lärt sig cykla ordentligt än). På lunchen var jag dum nog att tacka ja till att följa med till den nyöppnade minigallerian på andra sidan vattnet. Och där fann de. Latteföräldrarna. Detta skorv på mänsklighetens hud. Med sina monster till barnvagnar, feta däck och trendiga blöjväskor.
De rör sig i flock och tar upp så mycket plats där de drar fram tre i bred. Minst!
I butiken jag gick in var det minst sex barnvagnar och framför ett lågt bord med snygga lampor stod tre morsor med tre barnvagnar och jollrade om lilla Melvin som just hade vaknat och var måttligt road över att befinna sig i en trendig designbutik med lysrör i fejset. Personligen ville jag helst kasta ut barnvagnar, morsor och take-away lattekoppar genom skyltfönstret men jag insåg att Melvin troligen inte skulle hålla käft efter den behandligen.

Framme vid kassan och alla små överprissatta prylarna på disken stod ytterligare två feta barnvagnar (en tvillingvang till och med) och diskuterade vilken butik de skulle gå till näst. Morsa nr. 1 hade handlat en nykelring som det stod "bebbe" på (för övrigt svenskan absolut fulast ord) och plockade i pensionärstakt ner den och pengarna i väskan under monsterbarnvagnen. Brevid som morsa nr. 2 med sin tvillingvagn och velade mellan Duka och Hennes. Bakom stod min kollega och försökte komma fram till kassan för att betala sin lampskärm, morsorna stod kvar och hade nu fört in Åhlens som ett alternativ (för de har ju såååå snygga pajformer där!) Vid entrén stod jag och skrek inombords över alla förbannade lattemorsor och deras skrikande ungar och feta monsterbarnvagnar och hade något parti i valet haft som förslag att grunda särskilda samhällen för föräldrarlediga där de fick checka in ungen till barnvakten varje gång de ville beblanda sig med resten av samhället så skulle de fått min röst.

Nu ska jag dricka varm choklad från automaten, äta lite godis och hoppas att sockerchocken gör mig snällare så att omvärlden överlever min cykeltur hem.

Kanarieöarna?

Jag satt och gjorde senaste inlägget från jobbets dator. Och så gick jag in på Statcounter och kollade om man där ser vart mitt jobb är. Och det gör man inte. Såvida jag inte är i ett parallelt universum och egentligen sitter på Teneriffa, inte i Sverige. För det var dit Statcounter loggade mitt besök från jobbdatorn, Santa Cruz de Tenerife. Nu vet jag inte om det är mitt jobb som använder sig av någon skum uppkopling eller om det är Statcounter som inte kan sitt jobb.

Svenska

Jag tänker mer på svenska nu, när min arbetsplats är svensk igen. Så jag tänkte byta språk på bloggen också och se om det fungerar.

Och så tänkte jag gnälla.

Jag avskyr byggjobbare/hantverkare/allmänt folk i byggsvängen. I morse när jag kom ut från huset, eller det ska stå; i morse när jag FÖRSÖKTE komma ut från huset, hade ljusthuvudet till pojkspoling som kallar sig anläggare, lyft upp handikapprampen på trappen för att han skulle lägga nya plattor där de grävde upp i går. Han hade lagt den mitt framför dörren så att den inte gick att få upp. Jag fick gå ut genom den andra dörren och gå runt hela kvarteret för att komma till framsidan och cykelförrådet. Väl där upptäcker jag att rampen även blockerar dörren in till cykelförrådet och jag får släpa undan rampjäveln för att komma in. Eftersom jag vid det här laget är rätt lack sparkar jag undan cykelhelvetet som någon efterbliven idiot har ställt rätt innanför dörren och blir väldigt nöjd när den far in i väggen med ett brak. Sen drar jag ut min egen cykel, får lyfta den över betongplattor och ramp och blir till och med tillsagd av den sadistiske pojkspolingen att jag inte får gå där jag går för att jag sätter märken i hans tillplattade sand. Varpå jag fräser med all min morgonilska att han fan i mig kunde ha lagt rampen på gräsmattan i stället för på trappen.

Sen cyklar jag till jobbet kokande av ilska över människors allmänna idioti. Saken blir inte bättre att en av stans uppblåsta bussförare har fått för sig att bussar har förkörsrätt in i rondeller när det kommer en cyklist inne i rondellen och tvingar mig till att tvärnita för att inte bli bussmos. Bussar i den här stan skulle jag kunna basera en hel blog på.

Och pojkspolingen utanför huset för fan i mig passa sig när jag kommer hem. Men han och hans byggargäng har väl i vanlig ordning tagit lunch vid elva och sedan kafferast resten av helgen.

iPod update

Det var ett tag sen jag la upp min iPod lista:

Aha
Ane Brun
Anna Ternheim
Band of Horses
Bettie Serveert
Billy Idol
Britney Spears (ok, det är bara EN låt, Slave 4-U" och det är för att jag behöver den i spinningpasset...)
Clem Snide
Coldplay
Damien Rice
David Bowie
David Gray
Depeche Mode
Eels
Eminem
The Format
Gary Jules
Goo Goo Dolls
Hem
Jim Noir
Joni Mitchell
José Gonzales
Ken Stringfellow
Kent
Kristrofer Åström
Lily Allen
Linking Park
The Long Winters
M.Ward
The Magic Numbers
The Magnectic Fields
Manu Chao
Mark Kozelek
Martha Wainwright
Moldy Peaches
My Morning Jacket
Nelly Furtado
Nick Drake
Nirvana
Norah Jones
Oasis
Office
Pharell
Phoenix
The Red Hot Chili Peppers
The Reindeer Section
Robbie Williams
The Robocop Kraus
Samuraj Cities
Sean Paul
Shakira
Shawn Mullins
Sigur Ros
The Smashing Pumpking
Snook
Spinto band
The Strokes
Tiger Lou
Tunng
U2
Van She
Weeping Willows
Wilco

Det var rätt mixat upptäkte jag, mer än förr. Men det beror på att en hel del nytt har kommit till för spinning passet. Jag älskar Damien Rice men han passar liksom inte in i ett spinning pass...

Five text messages in my phone

An idea ripped off from Fishy. Link to his wonderful blog is over on the right --->

1. 06:45 06/09/18: Yes! Yes! Yes!

2. 10:59 06/09/06: A good reason to be hungover today!

3. 07:47 06/08/28: No money, no drinks, no party. Time to go home?

4. 04:21 06/09/16: What's the name of your ex living in London?

5. 15:38 06/09/08: SK's office (check the map) 9am, monday, informationassistant.

9/11

I wonder how many blogentries are about September 11th, 2001 today?

The date hit me earlier this evening as I for the first time in my life gave blood at the hospital. I signed up three weeks ago and got a letter last week saying my blood was clean and they'd like me to come. As I lay back in the hospital chair I looked at the big clock on the wall with the date showing with black figures. I had twenty minutes of time to think about that day five years ago while the cradles with blood bags swooshed back and forth in the room.

For me, thinking back on 9/11 isn't just thinking about a historic event and how it affected me and the world. It's thinking back on another part of my life on a different continent, on a different way of life, and most of all thinking back on people that I then talked to every day but now only talk to via e-mails or MSN.

Lovely Dan waking me up with a phone call at 6 am on September 12th talking about World War Three and the end of the world.

American Amanda whose boyfriend got stuck at LAX when his flight was grounded.

My mum who was flying from Amsterdam to Kuala Lumpur when it all happend and how she sent me a happy text message from KL saying: "I'm in Kuala Lumpur now, or "KL" as they say here! ;) Getting on the next flight in an hour, see you in Sydney!!"
And my frantic reply: "LOOK AT THE NEWS!!!"

Sitting in the grad lounge at my college with Dan and a bunch of other students, watching the news over and over again while morning broke on the September 12th (it took me weeks before I realised the rest of the world was calling it September 11th).

And, when it finally sank in, walking through Sydney's airport less than 24 hours after the atttack, as empty as I've ever seen it, CNN on every tv and groups of people standing before them talking in hushed voices. The luggage lockers were all closed off and the arrival/departure boards showing rows of red "CANCELLED" signs.

The relief of seeing my mum for the first time in nine months. What a day to travel literally across the globe...

Suddenly I was living in a country going to war together with America. Anthrax became a new English word for me when my university department got closed down for a day.

And when the ANZAC soliders marched in to Afghanistan I was sitting on the banks of a jungle river in Yungaburra, seeing a platypus in the wild for the first time in my life.

There is no connection but these are the memories the date of September 11th bring to me.

routine

It's all very odd really. Last week the big corporate world spat me out in a surge of drastic cut downs and dramatic CEO's sweeping his hand over the table and saying "NO!" to everyone of my sort. This week we're waiting on word from another department in the same big corporation to give the all clear for me to go in and consult my way round the place again. This may take awhile though so on Monday I go to another big corporation, spiritual this time, and work for the really BIG MAN, who I don't believe in anymore, selling the message of "Jesus loves you" to the masses (while at the same time sniggering behind their backs). But since that's not untill Monday and my really old job needed me for an afternoon or two I'm now back in the same old tracks as eight months ago selling cars to the masses.

At the same time it's pissing down outside and I've got a cold coming on and I'm not feeling to hot.