Svenska

Jag tänker mer på svenska nu, när min arbetsplats är svensk igen. Så jag tänkte byta språk på bloggen också och se om det fungerar.

Och så tänkte jag gnälla.

Jag avskyr byggjobbare/hantverkare/allmänt folk i byggsvängen. I morse när jag kom ut från huset, eller det ska stå; i morse när jag FÖRSÖKTE komma ut från huset, hade ljusthuvudet till pojkspoling som kallar sig anläggare, lyft upp handikapprampen på trappen för att han skulle lägga nya plattor där de grävde upp i går. Han hade lagt den mitt framför dörren så att den inte gick att få upp. Jag fick gå ut genom den andra dörren och gå runt hela kvarteret för att komma till framsidan och cykelförrådet. Väl där upptäcker jag att rampen även blockerar dörren in till cykelförrådet och jag får släpa undan rampjäveln för att komma in. Eftersom jag vid det här laget är rätt lack sparkar jag undan cykelhelvetet som någon efterbliven idiot har ställt rätt innanför dörren och blir väldigt nöjd när den far in i väggen med ett brak. Sen drar jag ut min egen cykel, får lyfta den över betongplattor och ramp och blir till och med tillsagd av den sadistiske pojkspolingen att jag inte får gå där jag går för att jag sätter märken i hans tillplattade sand. Varpå jag fräser med all min morgonilska att han fan i mig kunde ha lagt rampen på gräsmattan i stället för på trappen.

Sen cyklar jag till jobbet kokande av ilska över människors allmänna idioti. Saken blir inte bättre att en av stans uppblåsta bussförare har fått för sig att bussar har förkörsrätt in i rondeller när det kommer en cyklist inne i rondellen och tvingar mig till att tvärnita för att inte bli bussmos. Bussar i den här stan skulle jag kunna basera en hel blog på.

Och pojkspolingen utanför huset för fan i mig passa sig när jag kommer hem. Men han och hans byggargäng har väl i vanlig ordning tagit lunch vid elva och sedan kafferast resten av helgen.