Jag har lite klaustrofobi, cellskräck. För det mesta har jag den under kontroll och utmanar mig själv att åka hiss för att behärska paniken. För det är ju inget farligt att åka hiss. Eller hur?
Elen försvann plötsligt i min lägenhet i går kväll och det blev helt svart. Men ute i trapphuset lyste det fortfarande och mina grannar hade el, jag ringde på och frågade. Så det är väl någon propp som gått hos mig. Trodde jag. Och tog på mig jackan för att springa över gatan och köpa proppar (hade inga hemma så klart). Klev in i hissen, som för en gångs skull stod på min våning, och tryckte på knappen. "Klick" sa det när hissdörren låste sig. Men sen hända inget mer...
Total skräck.
Min. Allra. Värsta. Mardröm.
Dörren gick inte upp, hissen rörde inte på sig, jag hade ingen mobiltelefon på mig och det är söndag kväll. Paniken steg snabbt. Jag tryckte på varenda knapp på paneln och höll inne nödsignalklockan hela tiden.
Plötsligt började hissen sakta, sakta, sakta röra sig neråt mot andra våningen. Det tog mer än 10 minuter för den att ta sig ner ett våningsplan och när den stannade och världens mest efterlängtade "klick" hördes for jag ut genom dörren och ut i trapphuset.
Tror ni jag haft mardrömmar i natt eller?
När el-killarna kom sa de att ett reservaggregat slagit på efter några minuter och det tar ner hissen till närmsta våningsplan. Två timmar tog det innan elen var tillbaka. Jag är jävligt tacksam att jag slapp sitta i hissen hela kvällen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Usch. Jag fastnade i hissen i tunnelbanan i Stockholm på kvällen under vattenfestivalen när jag var 6 år. Inte riktigt tillfället när hissreparatörer är som mest anträffbara. Min pappa bröt till slut upp dörren med en tesked och räddade dagen. Sen var jag lite rädd för hissar men eftersom mormor bor på våning 6 fanns det inget val när man väl skulle till henne.
Jag hade annars kunnat tänka mig att man bytte hissarna mot rulltrappor i hyreshus, då hade det inte varit hela världen om dom helt plötsligt slutat fungera.
"bröt upp dörren med en tesked"? Det är en riktigt McGyver pappa du har! Hur fixade han det?
Min hisskräck bottnar i att min lillebror fastnade med handen och en del av armen mellan hisskorgen och väggen en gång när jag var 6-7 år gammal och han var 3-4 år. Jag kan fortfarande se hur hans arm dras ner i mellanrummet medan hissen åker upp. Som tur var kunde mamma slita upp honom rätt snabbt. Men det där sitter i..
Fy fan... Jag har inte klaustrofobi, men jag hade ändå freakat ut totalt... Instängd i en hiss... Ensam... Fast hade jag haft sällskap är risken stor att det blivit värre. Tänk - jag hade börjat gnaga på den personen efter bara några timmar, jag som kräver mat 24 timmar om dygnet. Vi snackar "Alive", fast i hiss. Oj, oj, oj...
Tur att det gick bra iaf...
Haha! Du är inte klok! Glad att du inte var med i hissen då! Fast jag är likadan, sjunker mitt blodsocker är det FEED ME!! som gäller, annars blir jag ett monster.
Skicka en kommentar