Ah men ok då!

Sjutton, jag trodde ingen skulle bry sig om jag la ner här men så får jag inte mindre än fyra mail och två kommentarer om att inte sluta så nu kan jag ju inte sluta. Vad söta ni är!

Ok, vart var vi?

Eh....jobbet? Jobbet är en bra klagokälla just nu. Om några dagar/veckor ska jag sluta på det jobb jag för tillfället konsultar på. Under tiden sitter jag och rullar tummarna, slösurfar (facebook är väldigt uppdaterad...), lyssnar på p3, skriver mail till kompisar och löser sudoku på DNs hemsida. Jag har ingenting att göra helt enkelt. Svara på några mail ibland, annars är det tomt.

Jag slutar frivilligt, jag har ingen lust att fortsätta här. Och det är kanske det som är felet? Det märks nog att jag inte är så engagerad och att jag såg fram i mot att gå till mitt nya projekt. Tack vare bruttan jag jobbat för blir det inte så dock. Mitt kontrakt går ut den sista men jag skulle kunna gå tidigare för att tjejen som tar över efter mig klarar uppenbarligen mitt jobb (jag har ju inget att göra).

Men nix, inte då...Istället sitter jag här på mitt kontor, avskuren från all information runt vad som händer de projekt jag jobbat med de senaste sex månaderna (bruttan och nya tjejen sitter med stängd dörr och jobbar på med saker utan att säga ett ljud till mig vad som pågår) och det nya projektet måste dra i gång utan mig för att de kunde inte vänta längre.

Rullar tummarna. Dricker kaffe. Snackar skit.

Känner mig meningslös.

Vill sluta.

Kärring.