fredag, december 15, 2006
The Long Blondes igen
Ser man på, så trendig och rätt man är. Nu spelar Pop Non Stop i P3 The Long Blondes låt Once & never again.
The Long Blondes
Jag har aldrig lagt ut musiktips på bloggen men jag hörde ett band från Sheffield i går som jag tyckte lät så jäkla bra att de borde uppmärksammas.
The Long Blondes är på gång att bli ordentligt hypade i Storbritannien och deras debutalbum, Someone to drive you home, som kom i november har hyllats ordentligt och de jämförs med Kaiser Chefs och Franz Ferdinand. Jag tycker de låter som om tjejen från Sissor Sisters skulle sjunga duet med Franz Ferdinand.
The Long Blondes - Someone to drive you home
The Long Blondes är på gång att bli ordentligt hypade i Storbritannien och deras debutalbum, Someone to drive you home, som kom i november har hyllats ordentligt och de jämförs med Kaiser Chefs och Franz Ferdinand. Jag tycker de låter som om tjejen från Sissor Sisters skulle sjunga duet med Franz Ferdinand.
The Long Blondes - Someone to drive you home
julfest
Nu låter jag som
Silverfisken men det var fest på byrån i går.
Vårt kontor i 1800-tals huset hade gjorts om till Fanny och Alexander av kontorets julfascist med ett fantastiskt resultat. Allt var perfekt ända ner till julgranen som vi lånat från fotostudion i kontoret under oss. Två kom vi därifrån och då hade flaskan med whiskey tömts (dock inte av mig). Jag höll nästan mitt "ett glas vin och sen mineralvatten" löfte. Tre glas vin blev det och sen drack jag nog två liter vatten under kvällen, julmat gör mig så törstig och bättre blev det ju inte av att det var så varmt i lokalen hela kvällen.
Att öppna fönstrena gjorde knappat någon skillnad, när jag kom hem vid halv tre var det 11 grader utomhus...och det är en dryg vecka till jul. Vi kanske ska ta och slå ihop jul och midsommar? 11 grader och regn kan ju lika gärna vara en svensk sommarkväll.
Två julfester avklarade, två kvar.
Silverfisken men det var fest på byrån i går.
Vårt kontor i 1800-tals huset hade gjorts om till Fanny och Alexander av kontorets julfascist med ett fantastiskt resultat. Allt var perfekt ända ner till julgranen som vi lånat från fotostudion i kontoret under oss. Två kom vi därifrån och då hade flaskan med whiskey tömts (dock inte av mig). Jag höll nästan mitt "ett glas vin och sen mineralvatten" löfte. Tre glas vin blev det och sen drack jag nog två liter vatten under kvällen, julmat gör mig så törstig och bättre blev det ju inte av att det var så varmt i lokalen hela kvällen.
Att öppna fönstrena gjorde knappat någon skillnad, när jag kom hem vid halv tre var det 11 grader utomhus...och det är en dryg vecka till jul. Vi kanske ska ta och slå ihop jul och midsommar? 11 grader och regn kan ju lika gärna vara en svensk sommarkväll.
Två julfester avklarade, två kvar.
torsdag, december 14, 2006
Julklapp!
Jocke Berg, sångar i Kent och en av mina allra största idoler sa följande i forumet på deras hemsida i dag:
"För övrigt är de sånger vi åkte hem med från Allaire de bästa vi någonsin gjort."
Skivan kommer nästa höst och jag vet inte hur jag ska klara av att vänta!
"För övrigt är de sånger vi åkte hem med från Allaire de bästa vi någonsin gjort."
Skivan kommer nästa höst och jag vet inte hur jag ska klara av att vänta!
tisdag, december 12, 2006
Live ljud!
Och de sänder ljud live också!! Jag hör NASA snacka med Christer i rymden! De tar foton av varandra låter det som... (upptäckte ljudet när jag slog på högtalarna...)
Rymden live!!
Jag sitter och kolla på LIVE webb-tv från rymdstationen ISS. Faktiskt real mother fucking LIVE bilder! Från en RYMDSTATION 400 kilometer upp i RYMDEN ner i min lilla dator med mitt lilla Glocalnet bredband! Jag kan se Christer Fugelsang flyta omkring i tyngdlöshet och snacka med sin kollega och göra sig redo för sin första rymdpromenad! Och det är LIVE! Det är så förbannat häftigt att jag inte riktigt vet hur jag ska smälta det. Fatta att vi kan sitta hemma vid datorn och kolla på live bilder från rymden?!
Nu dök det upp en sån där karta man ser i flygplan på långflygningar som visar att ISS nu befinner sig någonstans över Centraleuropa.
Det här är så coolt!! :D
Nu dök det upp en sån där karta man ser i flygplan på långflygningar som visar att ISS nu befinner sig någonstans över Centraleuropa.
Det här är så coolt!! :D
Den där populära leken...
Det finns ju den där populära leken när man låter sin mp3 spelare svara på ett gäng tunga frågor genom shuffle funktionen. Jag gjorde den för någon månad sen men jag är uttråkad i dag så mi älskade iPod Nano får leka spådam i dag igen.
Will it be ok? White Wedding - Billy Idol (HA! Inte om jag får bestämma!)
How are you feeling today? Dom Andra - Kent
How do your friends see you? Streets of You - The Deportees
Will you get married? I'm a slave 4U - Britney Spears (ska man tolka det som ett JA eller?)
What is your best friend's theme song? The Great Salt Lake - Band of Horses (tror inte det..)
What is the story of your life? Babylon - David Gray (de här svaren stämmer verkligen ovanlit dåligt i dag. Tror min iPod har en dålig dag)
What was high school like? Saker man ser - Kent
How can you get ahead in life? One - U2
What is the best thing about your friends? Raspy Shit - Pharell
What is tonight going to be like? Macro - Depeche Mode (eh....)
What is in store for the remainder of this weekend? Damaged People - Depeche Mode (det bådar ju inte gott...)
What song describes you? Supersonic - Oasis (Det vore coolt!!)
To describe your grandparents? Amie - Damien Rice
How is your life going? Back to the ground - Jamie Cullum (oj då!)
What song will they play at your funeral? Twisted Logic - Coldplay (jag kanske dör i en freak accident med en ironisk twist?)
How does the world see you? Numb -U2 (inte bra...)
Will you have a happy life? El Viento - Manu Chao (men vad fan! Jag vet ju inte ens vad det betyder!) Edit: jag slog upp det, det betyder "the wind" och det var ju inte särskilt förtydligande!
What do your friends really think of you? Heart of Mine - Norah Jones (nämen...vad fint!)
Do people secretly lust after you? Speed of Sound - Coldplay
How can I make myself happy? Feel the silence - Goo Goo Dolls (eh?)
What should you do with your life? Thirteen - Wilco (otur eller?)
Will you ever have children? Shoot the moon - Norah Jones (tydligen inte..)
Ok, överlag en rätt kass spådom! Jag tror jag behöver fler artister och färre låtar i min iPod...
Will it be ok? White Wedding - Billy Idol (HA! Inte om jag får bestämma!)
How are you feeling today? Dom Andra - Kent
How do your friends see you? Streets of You - The Deportees
Will you get married? I'm a slave 4U - Britney Spears (ska man tolka det som ett JA eller?)
What is your best friend's theme song? The Great Salt Lake - Band of Horses (tror inte det..)
What is the story of your life? Babylon - David Gray (de här svaren stämmer verkligen ovanlit dåligt i dag. Tror min iPod har en dålig dag)
What was high school like? Saker man ser - Kent
How can you get ahead in life? One - U2
What is the best thing about your friends? Raspy Shit - Pharell
What is tonight going to be like? Macro - Depeche Mode (eh....)
What is in store for the remainder of this weekend? Damaged People - Depeche Mode (det bådar ju inte gott...)
What song describes you? Supersonic - Oasis (Det vore coolt!!)
To describe your grandparents? Amie - Damien Rice
How is your life going? Back to the ground - Jamie Cullum (oj då!)
What song will they play at your funeral? Twisted Logic - Coldplay (jag kanske dör i en freak accident med en ironisk twist?)
How does the world see you? Numb -U2 (inte bra...)
Will you have a happy life? El Viento - Manu Chao (men vad fan! Jag vet ju inte ens vad det betyder!) Edit: jag slog upp det, det betyder "the wind" och det var ju inte särskilt förtydligande!
What do your friends really think of you? Heart of Mine - Norah Jones (nämen...vad fint!)
Do people secretly lust after you? Speed of Sound - Coldplay
How can I make myself happy? Feel the silence - Goo Goo Dolls (eh?)
What should you do with your life? Thirteen - Wilco (otur eller?)
Will you ever have children? Shoot the moon - Norah Jones (tydligen inte..)
Ok, överlag en rätt kass spådom! Jag tror jag behöver fler artister och färre låtar i min iPod...
Here's the season to be merry...
Förlåt mig om jag inte bloggar så mycket den här veckan men jag har lyckats boka in inte mindre än fyra julfester. En är redan avklarad, på konsultbyrån i går kväll, sen är torsdag, fredag och lördag inbokade. Sen ska jag hinna träna på mitt spinningpass någonstans där i mellan och sen måste jag köpa julklappar och födelsedagspresenter innan fredag (där gick mina luncher). Nästa vecka är, ironiskt nog, lugnare.
Återkommer.
Återkommer.
fredag, december 08, 2006
inget disco
En låt som definitivt inte får mig att kontorsstolsdansa är Ludacris och Pharells "Moneymaker" (som P3 just spelade).
Jag gillar verkligen inte den sortens hiphop med texter som porrnoveller.
Ett smakprov:
Be thankfull that Pharrel gave you something to bump to
Luda - I'm at the top of my game
You want my hands from your bottom to the top of your frame
And I - just wanna take a little right on your curves
And get erotic giving your body just what it deserves and
Let me give you some swimming lessons on the penis
Backstroke, breaststroke, stroke of a genius
Yepp call me the renissance man get up and
I stay harder then a cinderblock man
Hey I;m just a bedroom gangster
And I've been meaning to tell that I really mus thank ya when you shake your moneymaker.
Lider hela hiphop världen av kollektivt peniskomplex? Jag har ingen annan förklaring till varför det alltid ska rappas om dyra bilar, brudar med tits n' ass som bara vill suga av grabbarna i viden, allt blingbling, dyra diamanter, dyr champagne, private jets allt annat de visar upp i sina videos (videos? videoer? videorna?) och texter.
Jag finner ingen annan förklaring att de alla har snoppar som jordnötter, varför skulle de annars visa upp alla sina penisförlängare?
Och porr. Vill jag ha porr kan jag hitta det själv på nätet, tack. Och det kommer inte vara i form av Ludacris slemmiga rappande...
Jag gillar verkligen inte den sortens hiphop med texter som porrnoveller.
Ett smakprov:
Be thankfull that Pharrel gave you something to bump to
Luda - I'm at the top of my game
You want my hands from your bottom to the top of your frame
And I - just wanna take a little right on your curves
And get erotic giving your body just what it deserves and
Let me give you some swimming lessons on the penis
Backstroke, breaststroke, stroke of a genius
Yepp call me the renissance man get up and
I stay harder then a cinderblock man
Hey I;m just a bedroom gangster
And I've been meaning to tell that I really mus thank ya when you shake your moneymaker.
Lider hela hiphop världen av kollektivt peniskomplex? Jag har ingen annan förklaring till varför det alltid ska rappas om dyra bilar, brudar med tits n' ass som bara vill suga av grabbarna i viden, allt blingbling, dyra diamanter, dyr champagne, private jets allt annat de visar upp i sina videos (videos? videoer? videorna?) och texter.
Jag finner ingen annan förklaring att de alla har snoppar som jordnötter, varför skulle de annars visa upp alla sina penisförlängare?
Och porr. Vill jag ha porr kan jag hitta det själv på nätet, tack. Och det kommer inte vara i form av Ludacris slemmiga rappande...
Kontorsstoldans
När P3 spelar "I don't feel like dancing" med Sissor Sisters kan jag inte sitta stilla. Jag kontorsstolsdansar för fullt och mina kollegor har mycket kul åt mitt privata disco.
Jag tror världen skulle vara bättre med mer glad discopop åt folket.
Jag tror världen skulle vara bättre med mer glad discopop åt folket.
Baciller...
Jag brukar inte nojja över baciller, virus, bakterier och allt annat som far omkring. Om jag får säga det själv är jag rätt laid back vad det gäller allt sånt, att gå på allmänna toaletter gör mig inget och vinterkräksjuka har inte oroat mit särskilt.
Tills nu. Normalt sett är vi sju stycken i vårt lilla kontorslandskap, nu är vi två. Resten? Två vinterkräksjuka, två förkylningar, en influensa. Dessutom under hösten har alla på kontoret utom jag haft minst en förkylning, sen är det två fall av vinterkräksjuka och tre influensare.
Peppar, peppar, ta i trä men jag har inte varit sjuk. Än. Det finns liksom en anledning till varför jag just tvättade händerna två gånger efter toabesöket. Hela kontoret är en smitthärd och överlever jag helgen utan att bryta ut i en kombinerad vinterkräkinfluensaförkylning ska jag tacka alla högre makter.
Tyvärr inser jag att risken är överhängande för att jag kommer att bli sjuk precis till jul när jag ska flyga ut i Europa. Planet kommer inte kunna landa för jag sitter inlåst på flygplanstoaletten med akut ni-vet-vad...
Så på lunchen ska jag gå ut och köpa en handkräm för mina händer kommer att tvättas ofta framöver!
Tills nu. Normalt sett är vi sju stycken i vårt lilla kontorslandskap, nu är vi två. Resten? Två vinterkräksjuka, två förkylningar, en influensa. Dessutom under hösten har alla på kontoret utom jag haft minst en förkylning, sen är det två fall av vinterkräksjuka och tre influensare.
Peppar, peppar, ta i trä men jag har inte varit sjuk. Än. Det finns liksom en anledning till varför jag just tvättade händerna två gånger efter toabesöket. Hela kontoret är en smitthärd och överlever jag helgen utan att bryta ut i en kombinerad vinterkräkinfluensaförkylning ska jag tacka alla högre makter.
Tyvärr inser jag att risken är överhängande för att jag kommer att bli sjuk precis till jul när jag ska flyga ut i Europa. Planet kommer inte kunna landa för jag sitter inlåst på flygplanstoaletten med akut ni-vet-vad...
Så på lunchen ska jag gå ut och köpa en handkräm för mina händer kommer att tvättas ofta framöver!
torsdag, december 07, 2006
Annika Lantz
Jag är som bekant inget större fan av Carolina Gynning. Man skulle faktiskt kunna säga att jag måste sitta på händerna för att hindra mig själv från att slänga ut tv:n genom fönstret när hon dyker upp i "Förkväll". Hennes röst skär genom märg och ben och ger mig akut gåshud.
Men, jag har upptäckt någon som är ännu värre för mitt interna system.
Annika Lantz.
Jag sitter här på jobbet och lyssnar på P3 och konstaterar att mysteriet med hur Annika Lantz lyckats bli så populär är i klass med Bermudatriangeln, Atlantis och Linda "ingen tar mig på allvar" Rosings intellekt.
Varför fnittrar hon så mycket? Och varför alla högljuda utbrott där hon nästan skriker in i mikrofonen? Det låter som om hon har tre utroptecken efter varje mening.
Hej, jag heter Annika Lantz!!! I dag ska vi snacka om stringtrosor och prinsessan Lillian!!! HAHAHAHAHAHA!!! Och Filip och Fredrik kommer hit!!! HAHAHAHAHAHA!!! Ylva!!! Tror du Filip och Fredrik har stringtrosor!!! HAHAHAHAHAHAHAHAH!!! Tror du prinsessan Lillian har stringtrosor!!! Under långklänningen!!! HAHAHAHAHA!!!
Bilister på Kungsgatan bör se upp, det kommer laptop genom ett fönster snart...
Men, jag har upptäckt någon som är ännu värre för mitt interna system.
Annika Lantz.
Jag sitter här på jobbet och lyssnar på P3 och konstaterar att mysteriet med hur Annika Lantz lyckats bli så populär är i klass med Bermudatriangeln, Atlantis och Linda "ingen tar mig på allvar" Rosings intellekt.
Varför fnittrar hon så mycket? Och varför alla högljuda utbrott där hon nästan skriker in i mikrofonen? Det låter som om hon har tre utroptecken efter varje mening.
Hej, jag heter Annika Lantz!!! I dag ska vi snacka om stringtrosor och prinsessan Lillian!!! HAHAHAHAHAHA!!! Och Filip och Fredrik kommer hit!!! HAHAHAHAHAHA!!! Ylva!!! Tror du Filip och Fredrik har stringtrosor!!! HAHAHAHAHAHAHAHAH!!! Tror du prinsessan Lillian har stringtrosor!!! Under långklänningen!!! HAHAHAHAHA!!!
Bilister på Kungsgatan bör se upp, det kommer laptop genom ett fönster snart...
torsdag, november 30, 2006
Fem uttryck jag använder för ofta...
...när jag är förbannad:
Ah for fuck's sake!
Helvetes jävla skit!
Men vad i helvete!
Fuck off!
Biljävel!
Ah for fuck's sake!
Helvetes jävla skit!
Men vad i helvete!
Fuck off!
Biljävel!
Reality check
I går var jag ute på lunchen med en kollega och strosade i lite affärer. På väg tillbaka till kontoret gick vi bakom en tjej som var av den sorten som man omedvetet stirrar på och tänker "Hur kan hon se ut så? Hur kan hon tillåta sig själv att se ut så?". Hon vägde minst 200 kg, håret var ovårdat och flottig i hästsvans, byxorna var säckiga runt benen och uppfransade runt skorna. Kappan var plastigt blank men såg ny ut, armarna på tröjan för långa och dolde hennes händer. Hon vaggade fram och det syntes att både knän och höfter hade tagit stryk av vikten hon släpade på.
När vi kom fram till övergångstället stod min kollega mellan mig och tjejen. Jag sneglade på henne från sidan. Hennes hy var oren och gropig av acneärr, mörka ringar under ögonen och hela hennes hållning vittnade om ohälsa och dysterhet. Hon vände på huvudet och mötte min blick i en halv sekund, jag kände igen henne och hon kände igen mig. För tio år sen gick vi i samma gymnasieklass men hon var inte med på återföreningen. Jag förstår varför.
När jag sen tänkte på hur hon ser ut i dag och hur hon såg ut då inser jag att om hon varit lite lagom rund, inte nödvändigtsvis smal, välklädd, välvårdad och med en stolt hållning hade jag blivit mer förvånad. När vi gick i gymnasiet var hon avvikande. En av de där berömda barnen som inte passar in. Hon gick alltid i samma svarta jeans, en vit långärmad tröja och en svart t-shirt med Metallica motiv, och så det långa smutsblonda håret som hon alltid hade över ögonen. Redan första dagen i nya gymnasieklassen satte hon sig längst bak och vägrade svara på vad hon hette. Efter halva lektionen rusade hon ut i tårar, skrikandes att det blev precis som förr. Ingen förstod henne och ingen hade väl egentligen lust att göra det. Hon blev, vad jag vet, inte mobbad även om hon nog hade svårt att få vänner.
Hade hon varit smal, framgångsrik och lycklig idag hade jag blivit förvånad. Hon blev nog det vi alla förväntade oss att hon skulle bli.
Tillbaka vid övergångstället funderade jag på om jag borde hälsa? Säga "hej, hur är det med dig? Vad gör du nu för tiden?". Av två anledningar kunde jag inte, det var så uppenbart att hon inte mådde bra, att hon inte hade ett jobb, att hon antingen var på väg utför eller just varit på botten och sakta var på väg upp igen. Jag kunde inte hälsa för att jag inte ville utsätta henne för att behöva förklara för någon hon gick i skolan med för tio år sen hur hon misslyckats med sitt liv, en total fucking främling.
Men jag sen kunde jag inte hälsa för jag är, trots alla goda föresatser, socialt betingad att avvikande människor ska man undvika. Snegla på i smyg, förfasas över, undvika för man vet ju aldrig var de har varit. Och hon är fortfarand avvikande. En person man inte sitter brevid på bussen, någon man undviker. En person jag gick tre år i skolan med vill jag inte hälsa på i dag för att jag är bokstavligen rädd för att bli smittad.
En människa faller långt på tio år men jag gick tillbaka till vårt fina kontor i 1700-tals huset. Drack kaffe med skivbolagsdirektören medan han berättade om kända svenskars alkoholproblem.
När vi kom fram till övergångstället stod min kollega mellan mig och tjejen. Jag sneglade på henne från sidan. Hennes hy var oren och gropig av acneärr, mörka ringar under ögonen och hela hennes hållning vittnade om ohälsa och dysterhet. Hon vände på huvudet och mötte min blick i en halv sekund, jag kände igen henne och hon kände igen mig. För tio år sen gick vi i samma gymnasieklass men hon var inte med på återföreningen. Jag förstår varför.
När jag sen tänkte på hur hon ser ut i dag och hur hon såg ut då inser jag att om hon varit lite lagom rund, inte nödvändigtsvis smal, välklädd, välvårdad och med en stolt hållning hade jag blivit mer förvånad. När vi gick i gymnasiet var hon avvikande. En av de där berömda barnen som inte passar in. Hon gick alltid i samma svarta jeans, en vit långärmad tröja och en svart t-shirt med Metallica motiv, och så det långa smutsblonda håret som hon alltid hade över ögonen. Redan första dagen i nya gymnasieklassen satte hon sig längst bak och vägrade svara på vad hon hette. Efter halva lektionen rusade hon ut i tårar, skrikandes att det blev precis som förr. Ingen förstod henne och ingen hade väl egentligen lust att göra det. Hon blev, vad jag vet, inte mobbad även om hon nog hade svårt att få vänner.
Hade hon varit smal, framgångsrik och lycklig idag hade jag blivit förvånad. Hon blev nog det vi alla förväntade oss att hon skulle bli.
Tillbaka vid övergångstället funderade jag på om jag borde hälsa? Säga "hej, hur är det med dig? Vad gör du nu för tiden?". Av två anledningar kunde jag inte, det var så uppenbart att hon inte mådde bra, att hon inte hade ett jobb, att hon antingen var på väg utför eller just varit på botten och sakta var på väg upp igen. Jag kunde inte hälsa för att jag inte ville utsätta henne för att behöva förklara för någon hon gick i skolan med för tio år sen hur hon misslyckats med sitt liv, en total fucking främling.
Men jag sen kunde jag inte hälsa för jag är, trots alla goda föresatser, socialt betingad att avvikande människor ska man undvika. Snegla på i smyg, förfasas över, undvika för man vet ju aldrig var de har varit. Och hon är fortfarand avvikande. En person man inte sitter brevid på bussen, någon man undviker. En person jag gick tre år i skolan med vill jag inte hälsa på i dag för att jag är bokstavligen rädd för att bli smittad.
En människa faller långt på tio år men jag gick tillbaka till vårt fina kontor i 1700-tals huset. Drack kaffe med skivbolagsdirektören medan han berättade om kända svenskars alkoholproblem.
tisdag, november 28, 2006
Tack Blogger...
Jaha, men titta vad fint det gick att skriva om el i inlägget från i går kväll. Man kanske ska vara tacksam över att rubriken fick vara med i alla fall?
Jävla bloggercrap.
Anledningen till att inlägget nedan heter "El" är att när jag kom hem i går kväll hade jag ingen sån. Igen. Samma sak som i söndags, svart i några lägenheter medan andra hade sådan lyx som varm mat till middag och lampa i duschrummet. Och eftersom jag kom hem blöt, kall, trött och hungrig efter träningen var saker som spis och lampa i duschrummet rätt viktiga saker. Men man har ju en snäll mor som bor inte alltför långt bort så jag ringde henne och sen bodde jag hos päronen i går kväll. Där skrev jag det misslyckade inlägget nedan. Som blogger tydligen inte ville ha.
Nu hoppas jag verkligen att Vattenfall behagar ha fixat problemet, jag talade med en, faktiskt, jättetrevlig dam på Vattenfall och hon sa att elen hade kommit tillbaka vid 11-tiden i går kväll och vad hon kunde se hade el-killen stannat till 01 och jobbat på problemet. Så man får väl hoppas han inte var för trött för att göra ett bra jobb.
Man är ju så oerhört sårbar när man bor i lägenhet. Man har ingen vedeldad spis direkt, ingen batteriradio. Man kanske skulle investera i ett spritkök så nästa gång elen går kan jag gå ut på gården och värma lite mat i alla fall. Alternativt åka över till sushibaren och köpa med mig 12 bitar av den bästa sushi man hittar utanför Japan (det är sant, min lokala sushibar är bäst i världen).
Nu måste jag faktiskt skriva i hop en pressrelease om ett rätt ointressant ämnen så jag tror inte någon tidning är dum nog att publicera den.
Jävla bloggercrap.
Anledningen till att inlägget nedan heter "El" är att när jag kom hem i går kväll hade jag ingen sån. Igen. Samma sak som i söndags, svart i några lägenheter medan andra hade sådan lyx som varm mat till middag och lampa i duschrummet. Och eftersom jag kom hem blöt, kall, trött och hungrig efter träningen var saker som spis och lampa i duschrummet rätt viktiga saker. Men man har ju en snäll mor som bor inte alltför långt bort så jag ringde henne och sen bodde jag hos päronen i går kväll. Där skrev jag det misslyckade inlägget nedan. Som blogger tydligen inte ville ha.
Nu hoppas jag verkligen att Vattenfall behagar ha fixat problemet, jag talade med en, faktiskt, jättetrevlig dam på Vattenfall och hon sa att elen hade kommit tillbaka vid 11-tiden i går kväll och vad hon kunde se hade el-killen stannat till 01 och jobbat på problemet. Så man får väl hoppas han inte var för trött för att göra ett bra jobb.
Man är ju så oerhört sårbar när man bor i lägenhet. Man har ingen vedeldad spis direkt, ingen batteriradio. Man kanske skulle investera i ett spritkök så nästa gång elen går kan jag gå ut på gården och värma lite mat i alla fall. Alternativt åka över till sushibaren och köpa med mig 12 bitar av den bästa sushi man hittar utanför Japan (det är sant, min lokala sushibar är bäst i världen).
Nu måste jag faktiskt skriva i hop en pressrelease om ett rätt ointressant ämnen så jag tror inte någon tidning är dum nog att publicera den.
måndag, november 27, 2006
Klaustrofobi
Jag har lite klaustrofobi, cellskräck. För det mesta har jag den under kontroll och utmanar mig själv att åka hiss för att behärska paniken. För det är ju inget farligt att åka hiss. Eller hur?
Elen försvann plötsligt i min lägenhet i går kväll och det blev helt svart. Men ute i trapphuset lyste det fortfarande och mina grannar hade el, jag ringde på och frågade. Så det är väl någon propp som gått hos mig. Trodde jag. Och tog på mig jackan för att springa över gatan och köpa proppar (hade inga hemma så klart). Klev in i hissen, som för en gångs skull stod på min våning, och tryckte på knappen. "Klick" sa det när hissdörren låste sig. Men sen hända inget mer...
Total skräck.
Min. Allra. Värsta. Mardröm.
Dörren gick inte upp, hissen rörde inte på sig, jag hade ingen mobiltelefon på mig och det är söndag kväll. Paniken steg snabbt. Jag tryckte på varenda knapp på paneln och höll inne nödsignalklockan hela tiden.
Plötsligt började hissen sakta, sakta, sakta röra sig neråt mot andra våningen. Det tog mer än 10 minuter för den att ta sig ner ett våningsplan och när den stannade och världens mest efterlängtade "klick" hördes for jag ut genom dörren och ut i trapphuset.
Tror ni jag haft mardrömmar i natt eller?
När el-killarna kom sa de att ett reservaggregat slagit på efter några minuter och det tar ner hissen till närmsta våningsplan. Två timmar tog det innan elen var tillbaka. Jag är jävligt tacksam att jag slapp sitta i hissen hela kvällen.
Elen försvann plötsligt i min lägenhet i går kväll och det blev helt svart. Men ute i trapphuset lyste det fortfarande och mina grannar hade el, jag ringde på och frågade. Så det är väl någon propp som gått hos mig. Trodde jag. Och tog på mig jackan för att springa över gatan och köpa proppar (hade inga hemma så klart). Klev in i hissen, som för en gångs skull stod på min våning, och tryckte på knappen. "Klick" sa det när hissdörren låste sig. Men sen hända inget mer...
Total skräck.
Min. Allra. Värsta. Mardröm.
Dörren gick inte upp, hissen rörde inte på sig, jag hade ingen mobiltelefon på mig och det är söndag kväll. Paniken steg snabbt. Jag tryckte på varenda knapp på paneln och höll inne nödsignalklockan hela tiden.
Plötsligt började hissen sakta, sakta, sakta röra sig neråt mot andra våningen. Det tog mer än 10 minuter för den att ta sig ner ett våningsplan och när den stannade och världens mest efterlängtade "klick" hördes for jag ut genom dörren och ut i trapphuset.
Tror ni jag haft mardrömmar i natt eller?
När el-killarna kom sa de att ett reservaggregat slagit på efter några minuter och det tar ner hissen till närmsta våningsplan. Två timmar tog det innan elen var tillbaka. Jag är jävligt tacksam att jag slapp sitta i hissen hela kvällen.
fredag, november 24, 2006
Statcounter
Jag har Statcounter inlagt på bloggen men den verkar ha gått i strej de senast dagarna...trots kommentarer så hävdar den att 0 personer varit inne på bloggen. Lilla Stattis, det stämmer inte. Vad jobbigt allt blev nu, nu måste jag ju ordna det också!
Önskelista
Vill ha, vill ha, vill ha....
De senaste dagarna har jag fått införa surf-förbud på mig själv på www.apple.se. Jag är så grymt sugen på den nya iPod nano 8G. Jag har en liten älskling sen tidigare, en svart 2G Nano, men det där ha-begäret alltså. Det är svårt att stå emot. Min iPod funkgar ju utan problem och varför skulle jag behöva 8GB? Dessutom vill jag köpa en digital systemkamera för att min vanliga systemkamera gör mig frustrerad och min lilla "turist" digitalkamera är inte bra nog. Och sen vill jag väldigt gärna åka till Japan i maj och hälsa på min kompis. Och sen behöver jag snart en ny dator och de är ju inte gratis de heller...Så en ny iPod går helt enkelt inte att få. För om man väger en ny dator mot en ny iPod vinner ju datorn. Och väger man en två veckors resa till Japan, once in a life time grej, mot en ny iPod så vinner ju resan (dessutom borde jag kunna köpa alla dess tech prylar mycket billigare där så bara det är ju ett bra argument). Men det är svårt, svårt, svårt att stå emot. Där av surf-förbudet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)